Aftonbladet – 9 juni 1859, sida 2

diska afgud, då — jag måste säga ut det — får farbror förlåta om det endast blir :sjukrummet som stänges. för honom. Der, i dotterns rum, är fadern ensam herrskare, då han vill vara det, men i den öfriga delen af huset utöfvar jag ensam värdskapets lagar, och aldrig skall Gudmar Guldbrands son i denna sin gränslösa sorg af mig börtvisas. Dertill har jag hvarken hjerta eller håg. Kom nu, i Herrans namn, genast och tänk icke, under sådana vigtiga ögonblick på de jordiska lumpenheterna! Vi stå vid ett mål, der kanske flera vägar stanna... Min hustru — ack, min hustru... Jag ryser och bäfvar för hvad nästa stund kan bära i sitt sköte. Må Gud gifva farbror styrka! Tillgifnast Hjelm. (Forts, följer.) —Lo