Aftonbladet – 8 juni 1859, sida 2

Jag tror,, yttrade Emilia, att du gör bäst, Thörborg, om du låter Majken se-hvad din far skrifvit! Hon mår bäst af det.o sJa, det är bestämdt säkert! svarade Majken. ifrigt... Men, min Gud, så långsam du är, Thorborg — du har nu uppehållit mig i jemnt fyra minuter af bara envishet.n Nej, Majken, af blott kärlek — jag ville icke lemna er... Men se här, läs nul Hvad säger du... biljetten, ser jag, bandlar om något vigtigt, Emilia, och hon. vill icke gå hem! Detta är obeskedligt, nästan ovärdigt af dig, Thorborg... Det kan: röra pappa — tänk, om han kommit och icke vill gå hit! Eller om det-är Gudmar, som-..n Nej, det är icke ditåt! afgjorde Emilia, som nu också läst biljetten. Jag skulle tro att det är något helt enskilt för Thorborg. Thorborgs englaljufva ansigte blef blossande rödt. Hon svarade ingenting. Det må vara hvad det vill, återtog helt otåligt Majken, så måste du gå hem! Ingen kan dessutom veta hvad vigt det ena kan lägga i det andra... I alla händelser blir det något som dödar tiden. Skynda och kläd på dig, och kom ändtligen : tillbaka huru sent som helst i afton ! Ack, kära Majken, låt mig vänta tills Hjelm och din mor komma! Jag har en sådan mot vilja att ge mig af förut t Ja, hvarföre icke vänta tills doktorn kommer och säger dig hur illa du gör i att plåga och reta mig... Se så, mitt barn, var icke ledsen på mig — jag rår ej för att jag är så elak och olik mig. Blir jag återigen den fordna Majken, skall jag godtgöra alto Ett ögonkast vexladt mellan Emilia och Thorborg afgjorde saken. frhorborg reste hem. Emilia och Majken blefvo ensamma.