Aftonbladet – 6 juni 1859, sida 2

AVE ATOVR VA CUITURI IR ATARARIA Dl Stor drabbning vid Ticino. Österrikarne slagna. De allierades förposter vid Milano, Dagens telegrammer -bringa stora nyheter från krigsteatern. De allierade ha genom en djerf flankrörelse tvingat österrikarne att gå tillbaka öfver Ticino och derefter sjelfva öfvergått denna flod efter en drabbning, deri de vunnit en fullständig seger och österrikarne förlorat 20.006 man i fångna, döda och sårade. Denna sifteruppgift kan: naturligtvis ej anses ega full tillförlitlighet, då den endast kar grunda sig på en omedelbart efter slaget gjor ungefärlig beräkning. Men den är tillräcklig! bestämd för att visa, att den strid, som förefallit; varit en stor batalj, att österrikarne kämpat hårdnackadt och att de allierades se ger följaktligen måste varit dyrköpt. Den lyckade öfvergången af Ticino tycke: varit följden af en väl beräknad strategisk rörelse, hvars alla detaljer väl ej ännu ligge fullt klara, men hvars hufvuddrag man icke desto mindre temligen tydligt kan skönja. Som våra läsare torde erinra sig var de begge fientliga armeernas ställning efter striden vid Montebello följande: ,Österrikarne stodo i en linie -mellan :Mortara och Pavia med sitt högqvarter i Garlasco samt sin venstra flygel utsträckt på andra sidan Ticino från Pavia till Piacenza. Fransmännens hufvudstyrka, de tre kårerna under Baraguay dHilliers, Canrobert och Mac Mahen, låg koncentrerad i en. linie från Casteggio och Voghera till Alessandria, medan den fjerde kåren, under general Niel, samt piemontesarne stodo framför Sesialinien, med : Novara och Palestro till hufvudstödjepunkter. Denna fördelning af .de allierades styrka gjorde det i hög grad sannolikt att hufvudanfallet skulle komma att göras mot Pavia och Piacenza, och att de på någon punkt mellan dessa begge fästningar skulle gå öfver Po, en förmodan som österrikarne äfven synas ha delat, emedan de äfven i sin ordning småningom dragit sina stridskrafter ned mot det hörn, som Po och Ticino bilda vid Pavia. Genom rörelser, hvilkas detaljer ännu äro oss okända, ha fransmännen emellertid i ett nu förändrat hela sin frontuppställning. De stodo, när vi senast hade underrättelser om dem, på högra Postranden. Den 4 ha de ej blott gått öfver Po, utan äfven med blixtsnabb hastighet förflyttat sig ändaupp till Novara och derifrån, sedan de medelst piemontesarne öfver Sesto Calende räckt handen åt Garibaldi, framryckt till Ticino, som de tyckas ha öfvergått på två ställen, dels vid Buffalora, dels något högre upp vid Turbigo. Detta senare ställe, som vårt telegram nämner som den sannolika scenen för bataljen, ligger dock ej omedelbart vid Tieino, utan vid den strax öster derom öch parallelt med floden gående Naviglio grande, en kanal, som något högre upp utgår från floden och, följande dess östra sida, åter utmynnar i densamma i närheten af Pavia. Huruvida segern vunnits här vid öfvergången af floden eller i en rangerad batalj efter densamma, upplyser ej telegrammet. Sannolikt torde vara; att österrikarne, sedan fransmännen forcerat Ticino, utrymt den för utvecklingen af deras kavalleri ofördelaktiga trånga landtungan mellan floden och kanalen och med den senare framför sig mottagit batalj. Märkligt är, att när Napoleon under 1800 års fälttåg, några veckor före slaget vid Marengo, intog Milano, han gjorde sin Ticinoöfvergång just vid: detta samma Turbigo. Magenta, der de allierade på aftonen af. bataljdagen, den 4:e, uppslogo sitt högqvarter, ligger på stora vägen från Buffalora till Milano. Uppgiften att de fransk-sardinska förposterna befinna sig i närheten af denna stad, samt att österrikarne öfverallt draga sig tillbaka, visar att de senare ej ämna försvara Lombardiets :hufvudstad, utan söka skydd bakom Addäfloden. Att wienerkabinettet bereder sig på det värsta vill synas deraf, att det åter börjat tillgripa ett vapen, hvari det alltid varit starkt, de diplomatiska underhandlingarne, och skickat ett utomordentligt sändebud till London, förmodligen med uppdrag att förmå England att uppträda såsom medlare och hejda ett vidare framryckande af de allierade, Kejsar: Napoleon torde dock ej finnas lika medgörlig som österrikarne sjelfva, då de genom: den engelska diplomatiens mellankomst förmåddes! att uppskjuta sin marsch på Turin, och derigenom gåfvo de allierade ett par dagars tid att samla sina krafter. SOVA VER nn nn nn åa? nada Kongl; Maj:t har; enligt Posttidningen, under den 28 nästlidne: Maj, till kamrerare i kommerskollegii manufaktur-diskontkontor utnämnt och förordnåt kontrollören i nämde kontor S. Agrell: — Generaltullstyrelsen har, under den 1 dennes, uppå derom gjord ansökning, beviljat bokhållaren i styrelsens kammarkontor, postkamreraren, P. F. T. Winroth afsked ur