Aftonbladet – 6 juni 1859, sida 2

terades hos adeln och presteståndet den 2, 3 och 5, samt hos borgareoch bondestånden den 3 och 5 Juni. Sistnämde dag blef förslaget antaget af adeln och presteståndet; borgareståndet antog det äfven i sin helhet, men med önskan att ofördröjligen få medståndens bifall till de ändringar ståndet föreslagit, och bondeståndet godkände detsamma, likväl med. det förbehåll att sista om privilegiernas fastställande skulle undantagas och dessa under pågående riksdag komma under granskning... Den 5 Juni på aftonen öfverlemnades till riksföreståndaren genom en deputation regeringsformen jemte ständernas beslut, och följande dag, .den sjette Juni, uti: plenum plenorum på rikssalen; sedan ståndens beslut om regeringsformens antagande och hertig Carls : utkorande till konung blifvit föredragna, : förklarade denne, att han ville åtaga sig rikets styrelse efter denna regeringsform, hvarföre den äfven är daterad nämde dag, ehuru de resp. talmännens underskrifter först senare egde rum, böndernas icke förr än den 27 Juni, sedan ståndet af konungen fått mottaga allvarliga föreställningar och goda löften. Den anda, som lifvade 1809 års lagstiftare, kan med allt skäl och i betraktande . af förhandenvarande omständigheter, kallas mycket frisinnad. Hos konstitutionsutskottet framträder denna frisinnthet på ett särdeles vackert och talande sätt i dess till ständerna afgifna mentorialer. Utskottet ansåg sig för ögonblicket nödsakadt att inskränka sig till de förändringar, som kunde återställa och betrygga svenska folkets gamla frihet, utan att ändock nu inlåta sig på den grundligare ombyggnad af de gamla statsförfattningsformerna, som tiden påkallade; Utom det, att föreningsoch säkerhetsakten undanröjdes, utsattes bestämd tid för riksdagarne; konungens högsta domsrätt öfverläts åt en ständig, af konungen oberoende högsta domstol; statsrådet organiserades; den föredragande förpligtades att i vissa fall vägra kontrasignation; konstitutionsutskottet fick rättighet att ställa konungens rådgifvare till ansvar inför riksrätt; justitieombudsmannaembetet inrättades; tryckfriheten utvidgades, och det bestämdes att lagen om densamma skulle uppföras bland antalet af rikets grundlagar; och speciella föreskrifter lemnades i afseende på ständernas rätt att kontrollera statsmedlens användande. Hvarje svensk har utan tvifvel anledning att med glädje fira minnet af den dagydå så många vigtiga frihetsprinciper erkändes och då samhällsutvecklingen gjorde etthetydelsefullt steg framåt i riktninger åtett ordnadt och betryggadt rättstillstånd. Men att glädja sig öfver hvad som då. skedde är en sak; att vilja framställa detta såsom någonting mönstergiltigt, som icke får och bör i väsentligare mån förändras, är en annan. Ledamöterna i 1809 års konstitutionsutskott skulle utan tvifvel ha mycket förvånats, om de hade kunnat få en uppenbarelse, deromatt svenska såmhällsskicket efter 50 år skulle stå qvar på detta samma steg af utveckling och att en gång inbjudningen till en semisekularfest till minne af 1809 års riksdag skulle bland andra undertecknas af personer, som visat sig så föga lifvade af andan hos 1809 års män, att de med all makt sökt hindra realiserandet och utvecklingen af de stora fribetsprinciperna i författningen, reducera stadgandet om samvetsfriheten till en betydelselös fras, velat beröfva tryckfriheten. -det grundlagliga hägnet os. v. 1809 års konstitutionsutskott erkände fritt och öppet. att dess arbete .var ett hastverk, föranledt af de trängande omständigheterna och af behofvet att så fort som möjligt erhålla en lagligen bestämd och derigenom befästad styrelsemakt. Utskottet förklarade, att det. saknade de förarbeten, det biträde af allmänna upplysningen, det stöd af allmänna öfvertygelsen, som behöfdes för att kunna framlägga etttillfredsställande förslag, som motsvaradetidens behofoch fordringar. Deterkände : särskilt, att då det-skyndat sig att med hjelp af de gamla grundformerna till skydd mot en blind och orättvis styrelse bereda den mäktigt återhållande kraften af en yttrad nationalvilja, hade det endast högst bristfälligt och provisoriskt kunnat anordna det sätt, hvarpå denna nationalvilja lagenligt skulle yttra sig. Det förklarade, att den i öppen dag liggande och allmänt öfverklagade olämpligheten af den gamla ståndsrepresentationen låge icke i den ena eller