Aftonbladet – 3 juni 1859, sida 2

Svartskär ... Hvad beträffar Hjelm, så vill jag icke en sekund sätta i fråga att han icke föredrager ett rättsinnigt uppförande framför hvilka följder som helst, : som kunde härleda sig ifrån den motsträfvighet, pappa bestämdt kommer att röna, i fall ban söker verka på honom, hvilket jag äfven tror redan både skett och misslyckats. Men om nu din far — ty vi måste här förutsätta allt — skulle med våld ... jag rrser och brinner vid blotta ljudet af detta ord, men han är din fader och en man, son; !cke viker ... Hvad då? Nå väl... för denna ytterliga händelse — den Gud förbjude — flyr jag till Ufklippan. Der tror jag aldrig pappa ville infinna sig i andra än fredliga afsigter, ty i de gamla männens kraft och sanna enfaldiga gudsfruktan ligger ett värn, som han sist af allt blottställer sig för att träda fiendtligt emot. Nå, antag då att han låtsar veta om ingenting och låter dig qvarblifva .på den ensliga klippan... Nej nej, jag vågar icke antaga detta heller, ty mitt förstånd är: färdigt att rubbas vid tanken på allt hvad du för min skull kan komma att uthärda. Och farbror Moss — han skall, han kan ej förlåta detta.n Oroa dig icke så förfärligt, stackars vän! Jag blir din hustru, om jag lefver till hösten, På förhand : mäktar jag ej bestämma hvilka medel jag får och bör begagna med pappa — jag måste först se verkan af det steg jag tagit — men i alla afseenden är mitt ord fast som jern. 0, hvad jag beundrar och tillber dig, min stränga, ädla Majken, sträng endast för din trohets skull. Och ehuru jag icke behöfver säga det, ty du vet det förut, skall ingen man någonsin, om ditt hopp krönes med framsång, ha visat en sådan djup hängifven tacksamhet, en så omätlig kärlek. Jag skul!e sjelf vifva mig ett skott för pannan den dag jag glömde allt hvad du-vid denna tunga afdelning af mitt lif gjort för mig ... Du är min nu. Genom lifvet och döden. Ja, genom lifvet och döden! (Forts.)