Målsegaren har Sjelf sanningsenligt medgifvit, att kapten Brogren ej är öfvertygad att hafva slagit Isberg med spak. Såvidt i målet varit ifrågasatt, har han således ej mot Isberg begagnat andra tillhyggen än en tågända och vedträd af en fots längd och två tums tjocklek; och att hänföra dessa till lifsfarliga vapen är att utöfver lagens menirg utvidga begreppet af lifsfarligt vapens på ott s som skulle förvandla hvarje tillhygge till Mif vapen För min del kan jag ej i detta 7, instämma. t Af ransakningshandlingarne synes Yman ega grundade skäl för antagandet att kaptoy Brogren är en Iman med häftigt lynne,. hvilken det otvifvelaktigt ligger till last att icke, såsorn det honom i egenskap af skeppsbefälhafvare ålegat, alltid hafva förmått kufva utbrotten af detta lynne och städse på förhand tillräckligt öfverväga giltigheten af grunderna för de best affuingar han tilläfventyrs under sinnets uppbrusning utdelat. Men att han skulle handlat ar öfverlagd ondska eller af något inrotadt hat eller eljest af motiver, som åt hans förfarande Kunde gifva karakter af nidingsdåd,, dertill anser jag mig pligtig att, hura mycket jag än ogillar hvad han verkligen låtit komma sig till last, förklara, det jag ej under ransakningen eller eljest funnit minsta anledning. Lika litet har det våld, han emot ynglingen Isberg utöfvat, egt rum under sådana förhållanden, som enligt lag stämpla handlingen till edsörebrott ; hvadan jag icke heller i målsegarens om ansvar för sådant brott väckta yrkande kan mig förena. Huru vidsträckt jag uti målsegarens i öfrigt väckta ansvarsoch ersättningspåståenden instämmer, blir jag tillfälle att här nedan redovisa. Af hvad kongl. sundhetskollegium i omförmälda atlåtande yttrat derom, att Isberg dödt af lungsot; att han möjligen haft anlag till denna kjukdom redan före sin utresa; alt de sjukdomsanfall, för hvilka Isberg, under vistelsen vid Java, varit utsatt, kunnat innebära tillräcklig anledning till sjukdomens utbrott; att dess hastiga utveckling åter gynnats af ombyte på äåterresan från ett varmare till ett mera -kallt luftstreck; sämt att Brogren icke kan anses hafva förorsakat den sjukdom, hvaraf Isberg aflidit; har jag för min del ansett böra obetingadt följa att hvarken uppkomsten af förenämnde sjukdom, den hastiga utvecklingen .deraf eller dess allmänt kända dödliga utgång kan läggas kapten Brogren till last. Men i sista, punkten af sitt utlåtande yttrar k. kollegium -derjemte: att likväl hvad ransakvingen lägger Brogren till last i afseende på Isbergs behandling intilldess hans sjukdom redan uppnätt den betänklighet densamma vid annalkandet till hemorten redan visade, icke kan frånkännas all medverkan till påskyndande af sjukdomens utveckling, och följaktligen äfven till den dödliga utgången derafo. Det må tillåtas mig, då det till följd af tjenstepligt åligger mig att tolka nämnde yttrande, att uttala den önskan jag dervid 6) kunnat undertrycka, eller att k. kollegium dels närmare uppgifvit hvad kollegium ansett ransakningen lägga Brogren till last; i afseende på Isbergs behandling, dels ock att meningen med v,icke kan frånkärnas all medverkan ochhuruvida dessa ord betyda detsamma som medverkat; eller endast som möjligen kunnat medverka,, varit något bestämdare uttryckt. I alla händelser synes dock ostridigt, att då det våld, Brogren mot Isbergbevisligen utöfvat, skett innan den sjukdom, hvaraf Isberg dött, ännu antagligen uppkommit, det — äfven om, med afseende å den tidrymd, som förflutit emellan våldets utöfvande och dödsfallet, 39 kap. 2 S missgerningsbalken härför ej lade hinder — i allt fall något-ansvarspåstående för vållande till Isbergs död icke skulle härpå kunna grundas, enär k. sundhetskollegium uttryckligen förklarat, att Brogren sicke kan anses hafva förorsakat den sjukdom, hvaraf Isberg afiidit, och de af: Brogren Isberg tilldelade slag naturligtvis -ej kunde medverka till påskyndande af en sjukdom, som ännu icke börjat. Det återstår således endast att, med ledning af det referat af handlingarnes innehåll, som innefattas i k. sundhetskollegii utlåtande, antaga, att de omständigheter, hvilka medverkat till påskyndande af Isbergs sjukdom och död, varit: att läkare ej rådfrågades vid S:t Helens; att Isberg fick deltaga i rengöringen af röstjernon; och att han icke nog tidigt förflyttades till kajutan och kom i åtnjutande at den bättre Smvårdnad der kunde lemnas. Efter noggrann pröfning har jag dock ej kunnat på dessa omständigheter grunda nägot påstående mot kapten Brogren; Eoligt sammaastämmande uppgifter var veniligen Isbergs helsotillstånd via ankomsten till S:t Helena det bästa under hemresan; af vittnesmålen kan ej med visshet utrönas om underlåtenheten att der besöka Jäkaren berott på kapten Brogren ensam, eller om inte fasthellre Isberg sjelf sådant orsakat; rengöringen af röstjernen är, efter alla vittnesberättelser och hvad jag särskilt tillförlitligen känrner, ett ganska lätt arbete; och om än önskligt varit, att flyttningen till kajutan blitsit förr verkstäld; synes döck af vittnesmålen, bäde att den skett samtidigt med den tilltagande försämringen af Isbergs helsa och att Isberg redan långt dessförinnan af kaptenen erhålit bättre kost. Då det nu icke skäligen lärer kunna läggas kapten Brogren till last att han icke egt den insigt i läkarevetenskapen, som kunde satt honom, i stånd. att -på förhand bedöma graden af Isbergs sjuklighet och i hvad mån densamma fordrat mer eller mindre omvårdnad, för att icke till följd af klimatets menliga inverkan för sämras, safht hvarken visadt är, att kaptenen under ifrå gavarande tid förelagt Isberg något hans synbara krafter öfverstigande arbete, eller med vetit och vilja försummat nägot, som han ansett vara för vården om Isbergs helsa behöfligt, anser jag icke de anmärkta. omständigheterna lagligen kunna till ansvar å kapten Brogren föranleda. Genom: hvad kapten Brogren sjelf erkänt och i målet hörde vittnen berättat, anser ing kapten. Brogren öfvertygad att hafva dels vid Samarang tilldedelat jungmannen Isberg ett slag, hvaraf blodvitö följt, dels att hafva i Straat-Sunda gifvit Isberg fem släg af en tågända. ; I öfrigt har vittnet Leverin intygat, att han: sett kapteh Brogren vid Straat-Sunda tilldela Isberg med två mindre vedträn tolf eller tretton slag, efter hvilka blod runnit ur Isbergs näsa, samt vittnet Busch att hah Väl icke sett kaptenen vid: tillfället tilldela Isbetg något slag, men att, då vittnet hört skfik och af sådan anledning sprungit till, vittnet varseblifvit kaptenen, hållande i hvardera handen ett litet vedträ, och Isberg blodig om näsa och mun. Ehuru po sistnämde vittne icke sett slagen utdelas, torde dock; vid jemförelse af vittnesmålen, desamma finnas utgöra full bevisning om det af Leverin intygade våld, hvadan jag anser kapten Brogren, emot sitt bestridande, öfvertygad att vid Straat-Sunda hafva, utom förenämnde slag af en tågända, jemväl tilldelat Isberg tretton slag af vedträ så att blod flutit. Enligt. kengl. reglementet den 30 Mars: 1748 för kofferdiskeppare och skeppsfolk, art. 3, 4 5, skall vjeke den skeppare, hvilken oskäligen handterar sitt skeppsfölk eller underhafvande betjente, undergå lagligt tilltal och vederbörligt straff... Nu emedän kapten Brogren sjelf förklarat attisberg, ehuru saknande sjövana, i allmänhet varit villig och ej gifvit skäl till missbelåtenhet, utom att Isberg, för försummelse i arbetet, skulle erhållit den åf Brogren erkända heOSA ENTER ot YAN NT AT SSI ARA AS