Aftonbladet – 28 maj 1859, sida 2

rit litet osäker i luften — små åskskurar hade på förmiddagen fuktat gatstenarne — behöfver jag icke säga, att vallarne företett ett ytterst liftigt skådespel. .50,000 menniskor hafva tagit paraplyen i handen och begifvit sig ut. Toiletterna hafva endast högst obetydligt nfodifierats för qvällen genom: de -meteörologiska förhållandena, de hafva i allmänhet varit utsökta, friska och glimrende. En hvit sidenhatt är af en otrolig djerfhet här i verl-. den, och man -träffar icke bland tusen af vårt kön mer än högst en, hvilken, som din.kusin Beate, icke vågar gå i hvit hatt ute, af fruktan för att en fogel skulle kunna komma flygande öfver den.En ny persisk scbal (persisk, så mycket du vill!) låter ej heller afskräcka sig af en. molntapp; ju nyare någonting är, desto dristigare! Jag har sett ganska många verkligen vackra sommarmoder, en mängd ytterst dyrbara. -Jag har en lång stund sutit på en bänk under ett par lummiga träd och låtit verlden passera förbi mig; jag har också en hel qvart följt efter en sommarkappa, så elegant, att jag nästan varit färdig att efteråt gå fram och tacka för ögonfägnaden, liksom den fattige bonzen hos Goldsmith . (i hans citizen of the world), som kommer fram och tackar den granna mandarinen allra ödmjukast, derför att han på promenaden fått följa efter honom och betrakta alla hans juveler. Emellertid kan jag icke tillbakahålla en anmärkning: de danska damerna kläda sig öfverhufvud taget mera tyskt än parisiskt. Jag är visserligen icke, som många hos oss lärer spå, gripen af någon skräck för litet bestämda färger (jag säger dermed icke precist: bjerta); många mina kära andsmanninnor, jag medger det, drifya denna äddsla för det en smula kolorerade ända till adaise, och det bevisar endast att vi i allnänhet icke rätt veta, hur: man i sydligare