Aftonbladet – 27 maj 1859, sida 2

ej inbilla dig att det angick någonting annat än affärer — det är nog det, och något kompaniskap ha vi icke-sett ännu. Fattigdom och högfärd... gammal visa ...... Aha, du här icke gått än... du står ju och spionerar på mig. Akta dig — jag vill icke varna flera gånger! Är du så feg att du är rädd för din egen dotter, så skall jag då väl sjelf dra försorg om budskapet.n...... Han skyndade mot dörren... Men i detsamma öppnades den utifrån. Det behöfs icke, pappa... Då mamma dröjde så länge, förstod jag att ärendet misslyckats och satt det var bäst att jag sjelf hemtade svaret., : Naturligtvis var det Majken som uttalade dessa ord. Men icke var det den Majken, som vi förut nästan under alla förhållanden sett undergifven, lugn, klar, mild och full af hjertegod frid. TP Den unga qvinnan, som nu stod midt på golfvet med blicken fästad på fadern, såg så orubbligt kall; nästan jernhård ut, att detvar fullkomligt tydligt att inom denna hvita panna fanns en vilja, som icke någonting skulle bryta, tvinga eller leda. rJag har icke tid med dig... mumlade Moss... alls ingen tid! Majken tycktes icke ens hafva hört dessa ord. Älskade mamma, gå ned)... Här böjde sig rösten i den gamla mildheten... Nu är det jag som ensam bör tala med pappa. Jaså,, utlät sig Moss, belåten att ha fått tag i något, som han dristigt kunde behandla, du understår dig attvisaaf din egen mor — vacker början ! Hon har bedt mig redan förut, svarade fru Moss värdigt, att jag skullelemna henne ensam med dig. Och så stort är. mitt förtroende till min dotter, att jag .vågar detta... Jag kan det ju tryggt, min Majken? Ja, mamma, var säker att detta öfverlåtande till mig sjelf skall vara bästa väktarenl --Men Moss, som fruktade att denna förklaring skulle gå ännu sämre om Beäte-Märie icke var närvarande, såg på henne mörkt och hotfullt.