Aftonbladet – 26 maj 1859, sida 2

var han i beråd att med än mera lifvadt intresse fortsätta arbetet. på samma fläck, då Gädda hastigt ropade: Kom hit i blinken, Tolle du! Här är mej en misstänkt öppning, som en flat sten så konstigt blifvit insatt i. rämlingsfiskaren, alltid färdig till nya intryck, öfvergaf olyckligtvis den på spår komna hemligheten, Hur slug han än ansåg sig, glömde han att göra något märke på platsen och var i ögonblicket hos Gädda, som han hjelpte att få fram den lilla konstiga stenlämmen. När detta skett, visade sig ett litet förvaringsrum, som troligen under fordom timma tjenstgjort, ty der fanns intet mindre fynd än ett par flintknifvar, jemte ett par krokar af egen beskaffenhet. Huru länge detta funnits här visste endast de ensliga väggarne och det ensliga hafvet... Kanske hade någoni sednare tider gömt dem — kanhända hade de legat här sedan hedenhös, Det var allt roligt nock detta här fyndet! menade främlingsfiskaren. Sakerna ha allt hvilat här sen stenfolkets tid. Vi ska visa dem för pastorn. Vi dela dem och ta en af hvardera slaget, du! menade Gädda. Och jag. vill riktigt säga dej, Tolle, att detta var en fägnesam resa, om en också inte hitta någotannat. För de här sakerna får en nock lite betaldt af kongls maj:t och kronan, som löserin sådant. Det har j så rätt i... Men nu vill jag fortsätta arbeteti mi vrå... Det var denna häringa ... Nej, fan fare i mej det det var: de stenarne ä gamlare ... Så var den deringa :... Ackurat, så var det... der har jag mina stenar... Nej, däveln säcke mej det ändå var de ... Hafsfrun bar väl varit inne, den lilla vändningen jag hjelte er med lämmen, och förvillat ögona på mej. Kanske att den, som lagt dit knifvarna, varit hennes karl, så att han inte hade något behag till ätt de titta upp i dägen. Tyst du: sade Gädda .. : Här hörs årslag helt nära... någon-båt nalkas intill skäret Hvad blir det nu för äfventyr?, utbrast främlingsfiskaren, åter släppande den tilltänkta undersökningen.