Aftonbladet – 26 maj 1859, sida 2

ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). ROMAN AF EKILIE CARLEN. BNö, gamle-far, hvad säger j nu till detta här? En kan väl inte påstå annat än att resan lönte sej!, Vi har riktigt nock, Tolle, hittat många ting, som visar att här för inte långlig tid sen funnits någon herreman. :Men ingenting, förstår du, visar ändå att den herremannen varit Holten. Det är bara gissegåtor vi få att tugga på, Så låt oss söka vidare då! Jag skall trefva igenom hvarenda springa. Främlingsfiskaren egde, såsom han sjelf sade, en god jagthunds väderkorn. Berodde nu på om hans skicklighet kunde känna lukten af den; plats, der Holt gömt penningarne under samma bittra natt, då. han här höll sin utkik efter Anddraken. Ja, kraffsa du på din sida, Tolle, så skall jag göra min skyldighet på denna! Under en god stund fortsatte hvar och en af de tvänne männen sin undersökning af de fuktiga och kyliga väggarne. Och om Holt kunnat se främlingsfiskarens långa fingrar likt. smala tänger nypa in här och hvar i små och stora skrymslen, skulle vil hans själ flämtat af ångest för hvarje gång denna förundransvärdt smidiga tång komi närheten af de gömda penningarne och åter drog sig tillbaka. Slutligen fattade hans fingrar tag.i en af de små stenar, som tilltäpte öppningen. Men der fans väl minst trettio sådana med småsten tilltäpta remnor, och det hade nog :erfordrats en veckas tid för att gå i grund med deras genomletande. Sedan främlingsfiskaren fått uten tre å fyra stenar och kommit till den slutsatsen att de icke voro något vidare ålderstigna på platsen, ) Se A, B. niis 1-47, 49—58, 61—81, 83—100, 102, 105 och 107—119.