Aftonbladet – 25 maj 1859, sida 2

vara något vidare skenhelig i min ärlighet. Men en sak säger jag för sann, och det är den, att jag inte utom i största nödfall bringar en syndare till verldsligt straff. För så mycke har, jag lärt af brorskamraten och settet sjelfver också af egen erfarenhet, att vår Herre nog stöter i basun, när han vill ha ett verk gjordt. Men då, dristade Tolle invända, kunde en tänka sej till att han alla redan basunat ett lite grand, då jag fick opprinnelsen ill första misstanken -bort i södra skärgårn. Och sen tycks mej, om jag får säga min tanke, att han basunar så litt om litt, när vi här hittar det ena efter det andra. Detta är ändå inte stor-basun — det kan du stötta dej vid... Men det må jag tillstå, Tolle, att du är en riktigt märkvärdigt slug man i väderkornslukt och gissningsverk. Åhp, svarade Tolle blygsamt, det är inte så mycke slughet som stor-förmåga att nosa sej fram — för i det fallet är jag liksom en god jagthund -. Men nu ska vi väl titta in 1 sängkammarn och se oss om der. Ska så, du! Men får vi flera bevis, fortsatte Gädda, så begriper jag inte hur vi ska kunna bära sådan hemlighet — vådlig är den att gömma ... Få se hvad lots-far råder till, när vi kommer tebaka. . Godt, det gillar jag :. Vill j nu inte, Gädda, att jag går före? J är inte något vidare gammal, förstås, fast j, regalt sagdt, är till åren, men jag är i bara ungdomen, och en kan inte veta hvad sällskap en kan finna derinne. Gammal är äldst, du, och jag vill inte att någon skall vara skyddsvakt för mej. Petter Gädda har inte behöft någon sådan förut och tänker inte hat härefter heller... Nu klifver jag före emellan hälledörrn och hålan. Och så klef Gädda före, i det han med stadig röst utropade: Är någon här, så rejs FP —hafsfrun får flere främmande gäster ... Nej då, aldrig lefvande ordet, sa någon, och mörkt är här som i en säck... Pang... Kors i jösses numn, hvad är detta häringa för konstverk ?