Aftonbladet – 25 maj 1859, sida 2

(Främlingsfiskaren tänkte taga sig friheten att framgent såsom en hedersbevisning gifva gubbarna, sina beskyddare, denna benämning, Hvilken förekom honom särdeles ärevördig, sonlig och välklingande). Ja gu, är det inte en sak, du! Här hitta jag ett stycke af en cigarr. Ingen fiskare eller båtkarl har nyttjat den — de håller allt tillgodo tobaken orullad, och det säger jag inte på, för så är den bäst.o Främlingsfiskaren ref sig häpen i det yfviga håret. : Men hvad menar j om detta? ropadehan och for häftigt tillbaka. Detta här krasa under foten på mej ... Han tog upp a torra hvetebrödsbitar ... Min Kf och wäl är det inte något slags skorpeverk! Sådant har inte fiskrarne heller, utom när de köper på marknan till barnungarne, och då ä ungarne nock så snåla, att det inte blir något öfver att förse hafsfruns hushåll med. Gädda besåg helt fundersamt skorpbitarne, medan främlingsfiskaren i sin tur pröfvade halten af den framräckta cigarrstampen. ; Detta var mäkta besyrmnerligt, du Tolle! aDet går och står jag för, gamle-far! Jag tror inte att domarn sjelf skulle göra många krumbugter i bevisningarne -om en la fram detta här och talte ett regalt ord i sin tid, för detta går då innanföre rättvisan — så mycke är det. Skjut inte tankarne åt den leden, Tolle, innan du vet hvad du gör! Och hvilket som helst, så må en ärlig man besinna sej på att förtjena den belöningen. Det är så det! svarade främlingsfiskaren och dykade som hastigast ned i sina nya principer ... Nånåp, tillade han, som jag sa: om någonting gick innanföre rättvisan, så var det nu det deringa. Men narr vill jag, develn gale i mej, inte vara och ärlighet skall jag gå i, så långt den räcker, och den skall, så sant jag var mormors-mågen, allt räcka till ett godt stycke, det må j ha er lit tilll Jag är så. ganska förvissad om det, min käre Tolle, och du skall inte tro att jag vill