Aftonbladet – 25 maj 1859, sida 2

slägten med Sverge, i stället att packa sej af ut åt Amerika... nej, då — nej, då ! J har rätt, Gädda, efter erat sätt att se. Men jag har smitt, skall j veta, och j må inte näskasta mej för mycke hårdt, för itankarne rinna, det vet j ock, som strömmen ... Och nu lägger vi till och går opp på hafsfruns spegellåda, der hön, söm de säger, står nattetid och speglar sej. En skall nock märka om det fins några nya spår på att menniska varit der, fast spårena inte just syns på flathällarne — teminstingen efter vattenfolket, som visst inte bestå sej fötter.n Och nu tog båten törn mot stenbrottet, så att der nästan doldes af skärets ena sida, der det bildade ett slags triangel. Så mycke är detv, var Gäddas första ord, att här inte längesedan gått menniskofot på hafstången — se, så afkrossad den är... Min lif och själ, syns det inte regala fotspår på sandfläckarne —-. Nånå, tillade han, liksom han blifvit hänförd mot sin vilja till någon alldeles oförsvarlig tro, nånå, hvem som helst har rättighet att lägga till här. Rätt har hvem som helst, menade främlingsfiskaren, men inte är det många som. göret — det känner j så väl som jag. Det är sant... Låt oss nu gå rundt omkring ett par slag, innan vi stiger in i sängkammarn.: Jag har sjelf riktigt nock inte varit här på många herrans år ... Se sån, kommenderade gubben, vi ta hvar sin sida... Adjöss med dejl Det är som nogaste rätt... Adjöss, adjössl Främlingsfiskaren tog af åt den brantaste sidan. Tio minuter voro emellertid icke förflutna innan Gädda ropade: Tolle 5; : ; Skulle någonting titta i dagern, så är jag här till finnandes!) svarade Tolle framkommande. Titta i dagern, säger du? yttrade Gädda, helt blek om ansi tet, han, som nästan aldrig bleknat i all sin dan Hvad står på gamle-far?