Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 4

Hos SAMSON : WALLIN och :öfrige: Hrr bokhandlare i Stockholm, och Landsorten har nyss utkommit: Det Bergade Lammet, eller ett tre-årigt barns lefnadsteckning; jemte några vinkar om en ehristlig uppfostran: -Af-dess moder; öfversättning från Engelskan. Med ett förord af? J. F. Johansson, Lektor och Kyrkoher Pris, häftad: I Rdr Rmt. ; Som inledning till några utdrag ur detta lilla arbete, meddelade i Pastoral-tidning, utgifven af Biskopen m. m. G. D. BJÖRCK, yttrar utgifvaren: Af barns och spenabarns mun hafver Du fullkomnat lofvet., Matth. 94: 46. — Sanningen af detta Gudomliga vittnesbörd bevisar sig säkert oftare der, hvarest christeliga föräldrar af Guds. Anda drifvas att till Herren Cbristus, hvilken de sjelfva känna och älska, leda sina barn. Deras böner uppstiga då ofta till: Gud: och deras Frälsare derom, att Han ville gifva dem visdom och nåd att rätt bedrifva barnens christliga undervisning och uppfostran; de dröja icke dermed, tills barnen hunnit lära hvarjehanda annat och deribland icke minst hvad verldens furste med onda ord och exempel troget förestafvar dem. Och samme Guds ande, som gilver sådana föräldrar håg och allvar i en angelägenhet, hvilken är nästan den vigtigaste och ansvarsfullaste, som af Herren blifvit dem anvisad, sätter dem ock i stånd att varseblifva Guds Rike i barnens själar, derverlden lika litet, som annorstädes, kan se detsamma. På våra tider; då Baptisterna icke vilja erkänna Döpelsens kraft på barnens hjertan, vore det i vår tanke ej otjenligt att från verkligt christliga föräldrars erfarenhet samla öfvertygande bevis på tillvaron af de väsentliga dragen af ett sannt andeligt lif hos sådana barn, hvilka ännu ej mistat den dem vid inträdet i verlden skänkta nådesdelaktigheten. Ett af de mest talande exempel i nämnda hänseende gilver oss en liten skrift, utgifven i London 4851, och innehållande minnesteckningar af en moder efter hennes i ganska tidig ålder hädankallade lilla son. Något utomordentligt visar sig väl i detta barns,historia genom den alldeles ovanligt tidiga utvecklingen af dess förstånd; men då i taflorna ur hans andeliga lif man märker alla väsentliga stycken af de trognas nådastånd, ligger deri,-såsom i hvarje annat troende barns, ja vi ville säga i hvarje uti barndomen döpt Christens, inre och yttre lif, ex kraftig vederläggning af Baptismens mest framstående grundsatser. Antagom ock ett barn, stående i nåden vid en något sednaro period äl barnaåldern, t. ex. 4—7 år gammalt ; och intet af själsutvecklingens naturliga vilkor: skulle: göra otroligt, att nåden hos eu sådant barn skulle kunna uppenbara sig i dylika yttringar, som de, hvilka göra den historia, ur hvilken vi här lemna några utdrag, så älsklig och uppbygelserik. Originalet erbjuder dessutom flera förträffliga vinkar för små barns christliga uppfostran och förtjenade äfven i sådant afseende att återgifvas på Svenska framför många andra temligen tvetydiga skrifter, som på sednare åren i ej ringå antal blifvit från Engelska språket öfversatte och bland vårt folk utspridda. I sitt förord till den Svenska upplagan säger Herr Lektorn och Kyrkoherden J. F. JOHANSSON: S bet lilla arbete, som härmed, i svensk språkdrägt, lägges inför svenska allmänhetens ögon, är. en barnbok i ordes vidsträcktare betydeise. Det är en bok icke blott för barn, utan äfven om elt barn, som på samma gång som det var utrustadt med icko vanliga uaturliga själsanlag, inom den korta tiden af tre år (ty fögå öfver denna ålder hann det barn, som är bokens hjelte) uppnådde en andlig utveckling; hvilken endast få christna, under en mångdubbelt längre lifstid, torde uppbinna. Bokens författarintia är, såsom redan titelbladet utvisar, barnets moder: den enda, som kunde lemna en sammanhängande följd af: des-a tafior, hvilka upprullades — i barnkammaren. Den,som först fästade svenska allmänhetens uppmärksamhet på detta i sill slag, om ej enda, dock sällsporda arbete, var utgifv. af Svensk : Pastoral-Tidni-.g, som i årg. 4855 4-3, meddelat några drag ur det älskliga arbetet, samt anbefallt detsämma till öfversättning. i Denna önskan är nu uppfylld. Af van hand återgifvct på vårt språk, öfverlemnas nu detta arbete, hvilket i sitt hemland rönt så mycken framgång, i svenska allmänhetens händer. Då bokens hjelte är ett we-årigt barn, är klart, alt allt, som här möters-måste bära barndomens prägel. Vi finna här, huru liksom det finnes underbarn i naturligt hänseende, t. ex. i skaldekonst, tonkonst o. d., det likaledes finnes underbarn i andlig måtto; i trococh Kärlek m. im. Vi finna här jemväl, hvad äfven utgifv. af Svensk Pastorel-Tidning i sin anmälan antyder, arten: och. .vigten af döpelsenåden, sådan den meddelades de späda barnen redan vid lifvets början. En herrligare utprägling af denna nåd än hos detta ovanliga barn I ter knappast tänka sig. Maw ser att ett himmelskt frö är utsådt i barnets själ. Man kan följa huru detta frö; vårdadt af christliga föräldrars b nder; skjuter : brodd,. bär frukt. Uri:deåna det nyfödda barnahjertats tro uppväser en kärlek, somsicke blott omfattar de närmaste föremålen, föräldrar, sköteskor m.fl., utan som småningom vidgar sig till alla.-;Hvad som utmärker: denna kärlek framför annan barnakärlek, och som bevisar dess högre ursprung, är äfven det, att den vill draga allt till — Frälsaren, — dos ms do D mm Näst barnet, som utgör hufvudbilden på den älskliga taflan, tager modrens bild af detsamma läsarens uppmärksamhet i anspråk. Det är visserligen icke hennes mening at synas. Hon vill. teckna endast sin älskling,icke: sig sjelf. Men just denna tillbakadragenhet fäster läsarens uppmärksamhet vid denha Maria, icke med Christus-barnet, men med en af dess skäraste afbilder, i sin famn, Hon är ett mönster, denna moder, inom hemmets för främmande ögon fridlysta krets, af gudsfruktan, ömhet, visdom, med ett ord, af alla, i christlig mening, moderliga dygder. Allen sådan bok skall kunna bereda icke blott barn. icke blott mödrar, hvilka: tillsammans bilda det christliga samhällets begge grundtyper, utan ock hvarje medlem af detta samfund, till hvad ålder eller kön han må höra en sann både uppbyggelse och glädje, torde icke betyiflas. Alla behöfva vi uppfriskas ur det christliga hemmets städse qvällande lifsåder. :