Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 2

kar för en sådan som jag! De höll sej inte för goda att taga mej på den rätta leden, och visst och sant tror jag också att dettog mere än om patron Hjelm sagt något. . Han är ung; och inte så inne i de tingen som lotsgubben och gamle Gädda. Och skam för den, som bedrar dem! Inte blir det jag. I morgon bittida går jag fram till Svartskär och tingar på arbete, och då kan jag med ära ta opp lite i boden — det är inte tiggeri. Om några dar får du pension din, som skall föra lycka och välsignelse till huset. Sådan helighet är det i de pengarne, det begriper du sjelfver, utan att jag. säger det Käre, välsignade Tolle du ... svarade Pernilla, ihopkväppande händerna. och höjande de fuktiga ögonen upp mot himlen, som: nu i qvällbelysningen blickade in genom det nytvättade glaset-i fönsterrutorna och liksom med välbebag -skådade ned på den lilla familjen och Tarhenssälla leksaker, de mångfärgade skälskalen, hummerklorna, porslinsbitarne och: de otaliga rundslipade små stenärne, som blifvit uppstaplade i fönsterkarkarmen — käre Tolle, bara det är visst att så stort underverk kan -ske som allt detta? Största och bästa underverket vore då, om du kunde bli ända .som omvänder från grund till botten i ett som allt. Sker det, då ha de gudsmännen gjort bättre gerning, än om jag fått -tie gånger så stor pension, den jag ändå för barnungarna och nödtimmans skulli högsta ödmjukhet tackar dem för. Du må inte tvifla, Pernilla — det vore att fresta Herran. Jag har aldrig haft sådan opprörelse i mej som då de hedersgubbarne ville af sin egen pension, förvärfvad för den hedersammste gerninga, pensionera mi hustru och mina små. Det var liksom de hållit ett täckelse för de här orden: Efter som inte du sjelfyer arbetar för dem, så ska vi spara af vårt. Men de ska nock få seyatt miqvinna och mina-små ska få både spisning och kläder af mitt eget-arbetel . Och då gömmer vi-pension i mormorspulpeten tillbarna, eller också ger Vi den tebaks — för det finns