Aftonbladet – 24 maj 1859, sida 2

fyller dej, medan hustru din och barna dina mest lefva på småfisk och fåglasång! Nej. det anbelanga dem inte att dra mej med stark makt på annan väg. Patrön Hjelm har visst nock allt haft en half tanke på det ibland, och han har-sett mej gunstigt an,: men så har han haft så många bekymmer för sej sjelfver att han väl aldrig kommit sej i taget. Pernilla lade nw upp till barnen i hvar sin skål och satte en tallrik: sur mjölk på en pall. Omkring denna slogo sig de fyra små ned under höga fröjdbetygelser :med skålen i ena handen och träskeden i den andra; och sedan blef det doppning i den gemensamma dopptallriken, hvarvid modren hjelpte de två minsta. Derefter blef det hennes tur att skrapa vispen och grytan. Under tiden hade. främlingsfiskaren tändt pipsnuggan och satt der nu med en innerligt vacker och förnöjd blick. och : betraktade sin fattiga familj. Särdeles dröjde hans öga vid äldste sonen, den sjuårige lille Jakob, hvars ljusgula långa hår, rösiga kinder och himmelsblå, tindrande ögon syntes för fadern särdeltes lika det hår och de ögon, hvarmed en af kyrkans två englar blifvit afbildade; Nu, Pernillas, sade han helt husfaderligt, vill jag att här.skall börjas samma ordning som :i mormorstiden. Hvilken då; Tolle? Duvet väl att mormora alltid hade barna att läsa Fader vår och några småböner. Jag är inte rätt säker om jag kommer ihåg dem, men du kan dem nock ? Gud bättre mej, jag bar alltid -haft så fasligt brådt, svarade Pernilla med djup grämelse, så jag är infe så rätt säker på mej heller. Jag kan Gud som hafvery far! ropade lille Jakoby: sedän han med tungspetsen så nätt somr den. finaste katt polerat grötskålen kring kanternazSkall jag lära far den? Näy däcta jay du, för ja tann ottå Gud som hafver barna. särl försäkrade Iill-Tolle,. storligen stoltserande. . Främlingsfiskaren syntes ett ögonblick myc