Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 3

ran, som jag hvarken vågår afhöra eller resa ifrån. Och detta är sagdt så visst jag vill vara ärlig, heta Moss och hoppas på en salig ändalykt. Min måg en mördare sö Och nu skola vi komma till rätta menin med brefvet, som är denna: I fall dotter min (det Gud förbjude) tager ett.steg, det hon visst aldrig tager, men det jag i alla fall af försigtighet, ehuru såsom en fullkomlig omöjlighet antager... med ett ord, om hon rymmer — 0ss emellan supponerar jag man kan tro henne om allting, när hon kommer till det sista, hvilket jag alltid sökt hålla på afstånd — då är det klart som dagen att hon tager sin tillflykt till Svartskär. Nåväl, bror Hjelm! Nu är det min förhopp-. ning och allra bestämdaste förväntan att min bror då icke på ringaste sätt understödjer hennes uppstudsighet emot den faderliga myndigheten. Framför allt fordrar jag att i brors hus — redan så godt som vårt hus — mördaren ej blir mottagen, hvarken till hemliga eller uppenbara möten. Härpå kan jag ju tryggt lita ? Hitintills bar jag aldrig varit sträng, men nu känner jag på mig att det vore dotter mins egen lycka, om hon icke retade mig till hårda åtgärder. Af uppriktigt hjerta säger jag: Herre, hjelp oss ur denna. nöden! Alltid har mitt Majblomster varit ett mönster af stort förnuft och sann, bjertlig, undfallande godhet. Men det förekommer mig stundom — besynnerligt nog — som om jag och dotter min ännu icke rätt kände hvarandra. Det är tungt för fadern att icke veta hvad han kan vänta af sitt eget barn. Men min lif och själ jag heller kan säga hvad jag har att vänta af mig sjelf! Och det är ett vådligt ord.