Aftonbladet – 21 maj 1859, sida 2

de främlingsfiskaren med sin gamla fyndiga skämtsamhet ... Men i alla fall skall jag bjuda till att hålla ren mun. Det lita vi på. . Och sedan ny allt med tro, lofven och handslag blifvit uppgjordt, återtog främlingsfiskaren, så skall jag berätta er en sak, som jag väl i alla fall hade rest hit för Hvad då för sak? frågade de gamle männen ... Änni,tillade Gädda, är löjtnanten inte hemkommen, så om honom kan det då inte vara ? Nej, om honom är det inte... Men jag har i dessa dagarne haft en långtur, bortåt Smögen, der jag skulle höra efter en liten fordran, som jag hade inne från gammaltid, och derborte gick ett tal om att Kristofer på Nyckelbyholmarne hade hittat en halfdrunknader, konstig och hemlighetsfull man med ljust hår nedan om ett mörkbrunt, när han, i tisdags morse for förbi Hatsfruskäret, der karln legat framstupa, liksom han fallit i och krafsat sej dit opp sjelf. Det var besynnerligt! högg Gädda tvärt in. Hur kunde en sådan ligga der, då en hvarken hört af skeppsbrott eller olycka hemmavid?. Var det en fiskaren, frågade lots-far, cller annars en mat från våra trakter? En fiskare var det inte, men om mannen var från dessahäringa trakterna står tillsatt utröna. Der borte gick och gällde han för en stackars norsk herrekarl, som rest på kusten för sina småaffirer och som, under det han rott helt ensam, fått någon svimmesvindel, som slängt honom ur båten. En norrman skall han regalt vara.o Nå, det är han väl också? svarade lotsfar. Men Gäddas skarpsinnighet hade redan förmärkt att främlingsfiskarens listiga ögon tydde på en annan tanke,