Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 3

Så var det svarade lots-far. Sitt ner, Folle! Derefter frågade Gädda hvad Tolle sist haft för sig. j Hvad kan en väl ha för sej nu efter detta? svarade Tolle, helt svårmodig. -Jag undrar just hvem som vidare efter detta här skulle lägga sej ombord med att smugla, nu sedan storsmuglarn sjelfver fått dreja bi efter sista resan... Det var historia, som om en inte snart får höra maken till, det vill jag våga. Hade du, Tolle, haft önskan att våra med på den färden? frågade lots-far. Tackar som frågar, men nej gu jag det tror jag velat, för då hade det stått ännu värre till för Pernilla och utigarna. De säger att det kan bli dyr lek nog för dem, som följt Olagus i hans vilda öfverdåd., Fruktart!svarade Gädda... Men låt höra hvad de mera säger! På hvilkenderas sida står rätten ? Rätten ? upprepade främlingsfiskaren, synbarligen helt förvånad öfver frågan. -Blef inte löjtnanten öfverfallen — han kunde väl inte låta slå ibjäl sej som en hund heller? Antingen han gick med eller utanpå lagen qvittar mej lika; för jag hade gjort detsamma, om Re fått lystmäte på mi-ära och mitt lif. Och är det någon som vill skämma löjtnanten för den sakens skull, så är det då inte Tolle Persson — det går och står jag för i allan dag och tid och i alla slags blåseväder, fast jag sjuilf efter denna betan får mindre förtjenster än förr. Vår Herre, menade lots-far, har många vägar. Omen sämre väg stängs igen, kan en bättre öppnas... : Hur var det, Tolle, fick du inte en summa pengar af kapten Geistern? Jag tror inte att han leranar någon skuld efter sej. Jo då, nock fick jag det, och den som var