Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 3

jag inte för er och Gädda, som ä så: ärliga män, och derföre skall jag säga er rakt fram att jag har liksom en sjukdom i kroppen för allt grofgöremål. Fisket är jag van vid, smugelgömningen förlystar mej, men sådant der svettmödsarbete ligger inte något vidare åt mej. . Det är ett ord för sann — skam. att sjelf ta framet. : Med hög värdighet och allvar svarade lots-far: Det är lättjan, Tolle, som. är din värste fiende, och den anfäktar dig svårliga. Lättjan är en stygg sakl 2 Jag kan inte säga att jag känner huralla sjukdomar kallas, men det skulle inte varit helsosamt för någon annan att sätta namn på denna häringalx Det, Tollen, inföll Gädda, kunde du ändå inte förhindra hvar och en att göra, som ser hur din beskedliga och -släpsamma hustru oupphörligt sträfvar för att få något i och på barnungarna.n Var det för detta j skicka efter mej, så kan jag teminstingen säga att jag tänkt på det som varit gladligare. En kan :ha sina skavanker. utan att en känner sej något opplifvad af att Höra dem af andra sättas i tal.n (Forts. följer.) — Dufvotjusaren. Tuileriträdgårdens dagliga kunder åskåda för närvarande ett under öfver alla under, som nära nog kommer dem att förgäta båda krig och annat. Vid den farnesiske Hercules ser man nemligen de. tider på dagen, då de promenerandes antal är störst, en man, som utöfvar en underbar makt öfver de vilda dufvorna. Dessa foglar, som annars äro så skygga och rädda, flaxa iflockar kring förtrollaren, och sätta sig på hans hufvud; armar och händer, . så snart han visar sig på. sitt vanliga ställe. Mannen gör ingen affär. utaf. denna sin förmåga eller söker deraf. draga-någon pekunier:vinst. Han kallas allmänt dufvotjusaren (Charmeur des pir geons).