Aftonbladet – 20 maj 1859, sida 3

Jag tycker mej ha hört, Tolle, att mormora lemnade några styfrar efter sej ?2n Det är nock dagsens sanning. . Hon hade på rökekorfven och färgekitteln. skrapat ihop tie riksdaler i sedlar och sju riksdaler och trettien skilling i kopparslantar. Men de pengarna hade gumman redan beställt om, innanhon klef opp på första spjelen af himlastegen. De stå på förräntning hos patron Hjelm, och detskall bli ärfvegåfva åt barna att hjelpa dem fram med. Herr Hjelm har lofvat att lägga räntan till kapitalet hvart år — så, gudskelof, det kan allt bli något för barnungarna. : Den äldste, lille Jakob, läste redan för mormora; och nu vill jag tänke mej att Pernilla väl också hållern till boks... men något bestämdt vet jag inte. Du Gäddar, började lots-far, innan vi laga till panacen och bjuder Tolle och oss sjelfva... Men kanske att du inte spisat middag än, Tolle?, Jo, tackar som frågar — jag lade till vid Risholmen, der jag hade ett litet ärende, och der blef jag begåfvad med middag. Nån, återtog lots-far, innan vi komma så långt som till panacn, tänkte Gädda och jag ha vår talan till dej, Tolle, i en sak, som det kanske gör dej någon förnöjelse att bli kunskapad om. Sådan talan skulle nock vara gladelig för mej och ny också — det må jag inte ha fördoldt. Verlden suger och trycker, hur jag vänder mej. Skulle du först, min käre Tolle, vilja svara på den frågan, hvarföre du inte sökt arbete vid det nya herrskapshuset borte på Svartskär, der alla kan få arbete, som vill hat, och väl betaldt ändå, ty patron Moss vill drifva på det verket med storlig skyndsamhet, och knussla vill han i alla fall inte såsom förr. ;Jo, nu pressa j mej, lots-far, så det käns genom båd märg och ben... Men ljuga vill