Aftonbladet – 18 maj 1859, sida 2

förnimma, att bär icke vexlus några kommunikationer mellan mördaren ock köpman Moss tdötter 4 Min vän, du måste tänka dig förel Det har jag redan gjort Ock försökes någonting emot min befallnifig, så vill jag, min lif och själ, visa om jag icke är far till mer än namnet! Den eländige stackarn — kasta bort en ärlig mans ärliga anbud om allt möjligt jordiskt godt, föratt i stället slå sig på mord: och. rån!Öch.nuhar-den. backharen flytt till på köpet... Herrän vete hvarthan farit af att gömma sin synd och sin skam. Vidall denna skymf kastad öfver mannen, som hon aldrig älskat högre: än just nui hans olycka, föddes åter en varm lifsgnista i Majkens själ. z Pappa ärnar gå, men dröj tills jag hunnit svara... det är ju min rätt, Jag villicke vara appa otydig — jag vill det ännu icke — erföre förklarar jag att jag icke har hört pappas sista befallning. sDu tycks dock ha hört den., Jag måste träffa Gudmar, pappa, så fort jag kan. Jag måste dett. Vi få väl se. I går visade du ännu förnuft. Du försvarade honom ej. ens med ett halft ord, när jag beklagade mig öfver hans förhållande: Nu deremot, då-han är en falJen brottsling, släpper du sinnefia lösa. I går är icke i dag, pappa, märk det! I går teg jag, trött att svara och kanske äfven derföre att jag sjelf kände ett inre agg. Men nu svarar jag, och det svaret lyder:så: Min förbindelse med Gudmar skall stå fast! Går pappa längre, så går också jag längre. Flicka, flicka, du mister förståndet — akta på dina ord! Du, den förnuftiga och tålmodiga dottern, blygs du ej att fallai kärleksvanvettets snarorb Jag har icke fallit i någon snara, pappal