Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 2

att du är bra. mycket älskvärdare nu än före umgänget med kapten Geistern, som jag kände mig helt intagen af. Han har bortslipat det öfverflödiga hos dig. Jag får väl, som vår gamla Vivika ibland säger, veta mina skyldigheter och menskligheter .:; Men att nu återgå till dig... SJa, du, för att göra det, så tänker jag, som jag sade dig, inrätta mig alldeles förtjusande. Först och främst skall min gosse vara mycket tyst, det fordrar jag; ch jag ärnar uppfostra honom från början särdeles förnuftigt till pligten? efter sin unge gudfader kohtrollören, som jag hoppas icke reserinnan han stått fadder. Nå, sedan nu arftagaren somnat på aftonen eller blifvit inburen i Majkens rum, gör jag de trefligaste småbjudningar i mina rum, minst tre gånger i veckan — e öfriga fyra. äro vi än hos Majken, som också måste ha supåer, än i gamla herrskaredömet och än -här på kapellgården. Och tänk dig den dag, då ni. båda, du och Majker, gifte er här — hvilket familjlif... Men man får ej begära allt. Nej,, sade Thorborg, allt kan man visst icke fordra, då Gud i sin kärlek redan: gifvit så mycket. Men i öfrigt...... Thorbörg, Thorborg, var snäll och plocka sej jopp på rena rappet. Här har kommit Nils på Löfön, som vill tala om något stor-angeläget. Med mig — är det icke med pappa han vill tala? Nej. då, med Thorborg. Thorborg skyndade upp. ; Då hon återkom, gick Emilia ännu nere vid stranden och förnöjde sig dels af de små vågornas sqvalpande musik och dels vid siva egna små hjerteglada: fantasier, der hon och hennes Åke softa: voro grupperade omkring den lilla säng, i hvilken firmans siste, men icke minst vigtige delegare glumrade i. ljuf okunhighet om sin blifvande storhet och makt. Deruppe vid bördet i öfra delen af trädgården stötte herrarne just tillsammans första