Aftonbladet – 17 maj 1859, sida 2

svår. Meningen hade dock alltid blifvit: att det är godt och skönt att minnas att det finnes någon, som både kan trösta och reda allt trassel — och deruti instämmer helt ödmjukt äfven jag, som så nyligen gjort den erfarenheten. rv Kapellpredikanten nickade bifallande. Derefter tillade han i rask ton: Skaim att hålla klagodag i dag... Ett glas, bror — ett glas i förvägl Under tiden språkade de unga fruntimren vid gjöstranden. vDu tycker väl icke, kära Emilia, att det blir svårt att hafva era två hushåll tillsammans i vinter? Jag, du — skulle jag vara missnöjd? Då vore jag mycket oförnuftig. På mina tre rum; f. d. gästkamrarne i bredd med Majkens, ärnar jag inrätta mig alldeles förtjusande. Tror du dessutom att min gosse — du vet ju att farbror Moss mulnar, blott vi tala om en flicka — icke skall gifva mig något att göra ... jo, lita på att det blir alldeles ofantligt med göromål! Och när jag hör talas om alla de förhoppningar, som förknippas med den framtida bolagsmannen i firman Moss Hjelm, så förekommer jag mig sjelf som en liten furstinna, hvilken fått sig anbefaldt att lemna en arftagare åt huset. pDeri har du minsann ej så orätt! svarade Thorborg leende. Svartskär blir nu ett litet herradöme på kusten: och farbror Moss ingen oäfven köpmansfurste med alla sina. underlydande småkaptener, båtskeppare, fiskare, arbetare, torpare och drängar, att ej förtiga hela handelsbetjeningen för kontoret, magasinen och boden, Det blir en hel arme, med alla barnungarne och fisksaltningsmadamerna som tross på köpet. Men min man då? frågade Emilia rodnande: ; 3 Din man; säger du — husets andre chef — är ju i alla delar en yngre och finare upplaga af den mosske potentaten. Hör du, Thorborg, man måste medgifva