Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 3

Skulle det icke kunna vara åtminstone en möjlighet att farbror Moss ändrat sig ? Nej, icke ditåt. Du tror det med visshet? Med, om möjligt, mera än visshet. Då han i går fjortondagar sen lade grundstenen till det nya huset, :sade han med en: rörelse så djup, att den skar mig i hjertat: Det blir väl icke mer än edt ungt pår som kommer att bo i det här huset. Dotter min, mitt Majblomster, dör väl som gammal jungfru, och då har hon mer än nog med sina vanliga två rum. a Stackars farbror Moss, stackars, stackars Majken, stackars tant Beate-Marie..och stackars den gamle kapellpredikanten! För alla — Majken först och sist — ömmar mitt hjerta... Jag tyeker att Gudmar ändå... Säg ingenting om honom, min Emilia! Han har sitt, och öfver sig nog är det. Hvar och en, som känner hans kärlek till Majken, kan aldrig tvifla att hans åsigt om pligten lagt batid på kärleken. Kanhända blandar sig dock deri den sjelfkänsla, som hvarje verklig man allra sist offrar åt sin kärlek och som han kanske .gör bäst uti att aldrig offra eller liksom gifva i utbyte mot en fordran. Ja, det förstås att ni männer alltid ha godt om medlidande och ursäkter för hvarandra! En qvinna sådan som Majken skulle få ge vika för; blott och bart en istadigpligt eller för något ännu värre: det der som du kallar för sjelfkänsla! Det är i sanning grufligt och derjemte otroligt ; k Tro. mig. emellertid, älskade, att Majken i sjelfva verket hvarken älskar eller högaktar honom mindre för detta. Nej, du kan vara! säker på, att om än hennes qvinliga :stoltHet — ty den saknar. hon. väl.icke — också. till en viss tid finner sig sårad, så-skall dock hennes stora-och ädla bjerta och hennes oförvil