Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 3

smickrat och förtjust mig. Jag tycker att mina fötter knappt vidröra jorden, utan att jag till hälften går i himlen. Kom ihåg, käraste vän, att det är du, du sjelf, som sagt allt detta... Men nu skall jag också visa den takten att afbryta ämnet. Tror du verkligen — för att tala om något helt annat — att det skall passa dig att få farbror Moss, som det det nu heter, till bolagsman ? Alldeles förträffligt skall det passa. Han har en klar och utmärkt skarp blick i mycket, der jag är kortsynt; och jag har en klar och skarp blick i andra ting, der han icke älskar att vara långsynt. Och med den aktning, vi hafva för ömsesidiga åsigter, blir allting bra. Moss är dessutom icke nu — det inser du visst —hvad han var, då vi kommo hit. Han skulle nu icke vilja nedlåta sig till alla dessa småknep, som han förr tyckte tillhöra, ja snart sagdt vara oskiljaktiga från bandeln och handelsmannen. Han vill nu att vi bilda ett hus i å vidlyftig skala, att det gömmer undan skuggorna i det förra. Och det skall bli ett hus så stort som jag förut längtat efter. Så kan jag vara lycklig i alla förhållanden. Sedan få vi se...n De der ordens betydelse förstår jag fullkomligt. Men jag förstår öckså din grannlagenhet att liksom dölja den för dig sjelf. Det vore så otacksamt mot farbrör Moss att nu tärrka på våra lustresor i framtidens Låt oss i stället tänka på huru fort verlden vänder om: nu komma menniskor och bref från alla håll med andra bud och andra meningar än under vår olyckstid. Sådant, min älskade, är så vanligt, att det icke lönar mödan att derpå offra en half reflexion.Således är allra: bäst att vi: komma tillbaka till våra gissningar angående bjudningen. i Thorborgs biljett. Hvad kan hafva händt?