Aftonbladet – 16 maj 1859, sida 2

Nej, nej, pappa... Låt oss nu kalla in Vivika, så att hon får sin-del af glädjen! Och så öfverlägga vi om en liten festlighet till qvällen, då han kommer. Vi skicka och bjuda Hjelms. Det skall fröjda Gudmar och dem också. Och i afton få vi alla dricka ett glas tillsammans ... ty nu skall också jag dricka. Hvilken glad och ljuf högtid, pappa! Och var öfvertygad, att om nu Majken visste hvad här tilldroge sig — det får väl Gudmar sjelf säga henn — skulleäfven hennes bjerta slå högt af glädje. Sade son min bestämdt att han ärnade sig hem i dag?n ! Ja, det gjorde han... nämde han icke också något åt fappa derom, då han i går morse tog afsked?, ; Efter hvad jag. mins, sade han endast: Jag kommer snart igen, far, men gif mig i alla fall ett sådant handslag som fordom .. Den kanalje pojken tog hjertat ur bröstet på mig, så missnöjd jag än var. Nå, fick han det han bad om, pappa?s Skulle tro det! Mins ieke precist värmegraden i handslaget, men han nickade och såg nöjd och tacksam ut. Stackars gösse, stackars tok, pligten har ingen helande balsam att lägga på det sår, som han fick den morgonen då Majken efter hans afslag förklarade sig i vår närvaro. Hvar är dessutom nu hans glada mod, hans friska kurage, hans liflighet och godmodighet — alltsammans ligger ju i press. Thorborg svarade ej genom annat än en suck, hvilken tydligt visade hur fullkomligt hon delade faderns tankar. Nån, återtsg gubben, nu: skola vi icke längre förtynga oss! Skicka straxt bud till vännerna på Svartskär, och låt oss sedan få upp det förnämsta af kapten Geisterns sändning — vin deh konjak förstår han sig på.