Mörkön med deras karl ombord, och den lilla snipan fick sedan gunga efter i kölvattnet. Omedelbart härefter höjdes fyra årblad mot skimret af den nu dalande solen. Den förnämste stormannen tog sjelf Anddrakens roder. Gudmar hade sett nog. Han sköt hastigt ibop kikaren. Nu blef det annataf än blott se.