pare har legat under det der 8-slaget! Jag bar honom 1i alla fall och kan således ge mig tid att observera huru sakerna komma att utveckla sig. Och han fick minsann se många saker under den vakten. Löjtnanten hade legat på sin utpost omkring tre qvarts timma — båten hade då drifvit nära emot det lilla obetydliga Hafsfruskäret — då han fick se karlarne taga till årorna och ro fram den bit; som skilde dem derifrån. Straxt derpå tilldrog sig någonting ännu underligare hans synnerliga uppmärksamhet. f På det lilla fördäcket visade sig nu en tredje karl, hvilken ännu mindre kunde vara någon af Esbjörnssönerna. Han såg denne samspråka med den mannen, som han antagit vara Ragnar, och efter en stunds förlopp, då båten gled intill skärkanten, hoppa i land och försvinna under skygdet af en klippa, dit bans blick icke kunde följa. honom; Löjtnanten tog nu för gifvet att den bekanta hålan på detta -skär skulle blifva nederlagsplats för lasten och ansåg att honom varit tillärnadt endast ett af dessa gyckel, hvilka så ofta förekomma inom en tulltjenstemans gebit, nemligen att låta honom anträffa båten, då den var tom. Å Bra,, sade han för sig sjelf, jag vet nu hvar det kommer att finnas, och jag skall icke besvära Anddraken med någon visita tionI ; Denna hans nya ide blef likväl också lagd afsides, ty till hans: omätliga förvåning gick båten genast derifrån. utan att ha aflevererat något mer än :karlen: smuglarne fortsatte. sin triviala färd på det döda vattnet: d Nu tyckte sig Gudmar kunna gå ned på en stund och befallde Sven i stället hålla utkik och varsko om något vigtigt åter skulle: dyk