början icke att fästa mig vid stilen... Eburu tydligen förställd och skrifven med blyerts, är en mig ändå så bekant... Och papperet ett urryckt blad, utan tvifvel: ur någon annotationsbok, som ej tillbört en skärgårdskarl... Hade detta händt mig i fjol vid samma tid, kunde jag ha svurit på att det varit Holt, men vid det här laget har han väl ostraffad hunnit en säker hamn i någon af Fristaternas reservoirer... Återstår då ingen annan tydning än att den blifvit sänd af någon herreman, fiendtligt stämd mot skeppar Ragnar för hans smugling åt krogarne... Detta åter motsäges af orden beiydande last — icke kan han ligga i så vidlyftiga affärer... Fordom skulle detta rätt artigt ha retat min nyfikenhet. Nu får det vara hvem det vill. Här visade sig Sven vid dörrtröskeln. Befaller löjtnanten friskare vatten till grogg eller något? Nej, ingenting! Hade du ej annat ärende... Hur går det med spejningen ? ,Det syns inte fnyken af skeppar Ragnars skuta hvarken när eller fjär.. Men en annan båt drifver utanföre Lyngholmen: Han har visst legat der länge — det är väl. någon som går på (söteborg, men jag kännern inte på det afståndet med bara ögonen. Jasål svarade löjtnanten. -Jag skall komma upp med kikarn Hvem vet... OM det roar löjtnanten att omaka sej i hettan, så blir det hang ensak — pen jag boppas detvinte är meningen att schikanere mej med den tanken att jag inte ekulle känna igen Ragnars skuta Du behöfver ieke känna dig sårad, om du begått ett misstag — det har händt erfarnare man än du. Och så, utan ett ord vidare till samspråk, begaf sig löjtnanten uppåt vetten. Hit uppkommen och i skygd af den lilla