väg: under min kryssning vid Löföarne skulle de i all sköns ro ha tagit sina mått och steg på denna del af Soten. Men nu har utar tvifvel någon af Esbjörnssönernas väl underrättade fiender velat bereda dem en öfverraskning och skrifvit den sednare rapporten; och orsaken att skeppar Ragnars namn fick figurera i den kan jag icke annorlunda förklara, än att rapportören ansett mig kunna tveka att följa vinken, ifall det gällt att möta den beryktade mörkömannen, hvars hotelse till mig är känd. Denna sednare underrättelse hade emellertid någonting så trovärdigt att jag obetingadt följt den, helst jag efter dess inhändigande tog för afgjordt att Ragnar skrifvit den förra, hvilken tro naturligtvis föll, sedan jag begripit att det är Esbjörnssönerna sjelfva som jag får att göra med. Hur emellertid trådarne i denna intrig blifvit spunna, kan vara sak samma — det förklaras väl sedan. Hufvudsumman är, att mörködraken ligger ett stycke framför mig och att jag skall begagna mig af denna händelse, trots alla hotelser. Emellertid har jag aldrig i min lefnad erfarit en så djup leda och afsky för detta lömska, alltid fiendtliga angifvelsesystem som just i dag, Men den stackars befälhafvaren på en tulljakt är tvungen attbetjenasig deraf. Ty huru eljest bevaka tjenstens fördelar...... I början försökte jag att genom mitt eget vaksamma öga se till kronans bästa; men hvad väg kom jag? När jag var i söder, smuglade man i norr; och när jag var i norr, då smuglade man i söder — ty hura många uteliggare. bespeja ej jaktlöjtnantens och jaktens rörelser. 4 Jag vämjes i ordets fulla mening vid: all denna eländiga uselbet och hoppas att jag och jakten snart ha gjort vår sista resa tillsammans! Forts.)