Ön jag i afton kyssa din ring, underpanten på vårt förbund Hör nu hvad som händt. Jag har i en angifvelsefråga blifvit mål för en högst besynnerlig mystifikation. Först fick jag i tisdags en underrättelse, som redan i går bort lägga mig på kryssning bortåt Löföarne. Jag skyndade dock icke på, utan dröjde hemma till i dag morse, emedan vinden var för svag att någon kunde komma ifrån mig. Men just i dag på morgonen, innan jag ännu gifvit några order för denna kryssning, som ändock förekom mig innebära något tvetydigt, erhöll jag, utan att kunna gissa från hvem, en ny rapport, hvilken underrättade att skeppar Ragnar — ack, vår solljusa morgon, då du frukosterade i min lilla kajuta — att han skulle i afton ligga med en stor konjakslast på Sotefjorden och der dröja för särskilt orsak, hvilket naturligtvis betydde någon urlastning. en fullkomliga stiltje, som rådde, gjorde att han kunde få ligga här en evighet, om det icke blefve nigon förändring i vinden. Osedd har jag kommit hit till Torskfällan, hvilken, såsom du vet, är en utmärkt förträfflig observationsplats, men Ragnars skuta har icke märkts tills : I stället blef jag nyligen varskodd om en annan båt; och sedan jag med kikaren noga granskat den, har jag funnit den vara — hvems; menar du — jo, Essbjörnssönernas Anddrake, på hvilken emellertid allt synes så tyst som i sömn: björnarne sofva väl nu under hettan. r De slutsatser, jag drager af dessa korsande snptfrelsa äro dessa: en förra, hvilken säkert eger sammanhang med det hela, har tillkommit genoni den ära -Esbjörnssönerna velat visa mig i att skicka jakten ett godt stycke ur deras stråk