för 400 rår. Uti boden finnes ej eldstad, men väl en dylik uti bodkammaren, uti hvilken dock icke på tvenne månaders tid eld varit uppgjord förr änitis dags e. m. För uppvärmande af lim för användar till klistriog af påsar, hade då eld uppgjorts, och -n gammal qvast cch spintstickor antändts. Innan W.llin på aftonen lemnade boden, hade dock elden varit släckt samt Kakelugnsluckorna äfvensom sp: :e! stängda; Kl. 7 bade Wallin, ätföljd af sin ha rv besökt Södra teatern och hade bodbetjenten Vv : innan deras hemkomst stängt bodenjkl. half 10 cm: hos sig behållit nycklarne. Wallin, som bor snedt emot det hus, hvari eder är belägen, hade omkring kl. 2 på morgonen täckt: af ropet: Elden är lös i bodens. Han hade då väckt Paulin, hvilken skyndat ned med nycklarne. Wallin försäkrade att han icke innevarit i boden senare än kl. 5 på eftermiddagen. Handelsbetjenten Paulin berättade: KI. half 10 hade han, sedan boddörren åt gatan ivifrån blifvit stängd, släckt begge bodlamporna och, för att vägleda sig ut, tändt ett ljus i stake. Ljuset hade utsläckts och ställts i bodkammaren. Awt elden icke härledt sig från ljusstaken, var Paulin så mycket mera öfrertygad om, som elden utbrutit uti en hylla i sjelfva boden. Emellertid kan Wallin icke förklara hvart hans kassabok tagit vägen; den är alldeles försvunnen. Då de i huset boezde personer afgåfvo berättelser, i flera fall stående i rak strid med Wallins och Paulins uppgifter, uppsköts undersökningen till nästa måndag. Fudiksvall d. 7 Maj. Mördarne Petterson och Olsson hafva bekänt. Under veckan har ransakningen ånyo förevarit vid pågående vårting i Delsbo meå muraregesällerna Pettersson och Olsson, häktade för mordet å gamle bonden Salomon Andersson från Hogdal. Pettersson, som nu syntes mycket upprörd och ångerfull, afgaf, som det ville synas, en fullständig bekännelse. Sedan han och Olsson under deras vandring från Norge genom Hogdal och Ljusdal, för att genom denna stad afgå till Göteborg, på grän sen mellan sistnämnde socken och Delsbo socken, sistl. Trettondagsafton sammanträffat med Salomon Andersson, som äfven erbjudit dem med honom åka. hvilket anbud de antogo, så hade dels Olsson omkring en mil vester om Ede gästgifvaregård i Delsbo köpt ett halft stop bränvin, som alla tre på vägen åt Ede förtärt, och dels Salomon Andersson varit i Ede inne och återkommit med ett halft stop brån vin, som äfven intagits under vägen till Sannäs samt å detta sednare ställo, På denna färd omtalade Salomon Andersson att han innehaft 6 å 700 rdr för att dermed åt en landthandlare i Hogdal uppköpa varor, då de tilltalade öfverenskommo att taga alla penningar från Salomon Andersson, samt. efter det de hvilat vid Sannäs, att Pettersson skulle skärs halsen af Salomon Andersson. Vid atresan frå. Sannäs satte sig Olsson bredvid Salomon Anderss men Pettersson ställde sig bak på slädmedarne, hv efter han, omkring s:s mil från Sannäs, tog med ena handen på Salomon Anderssons panna samt, sedan han böjt honom bak:t, med en förut upptagen täljknif skar honom öfver halsen så djupt, att hav icke förmådde mer än gifva ett jemmerrop från sig. dervid Salomon Andersson fallit i diket, då under ökning af de tilltalade verkställdes i hans kläder, utan att påträffa vidare än uti ena byxfickan en portmonaie med omkring 5 rdr; ehuru undersökninger verkställdes så noga, att äfven hans snörskor blefvo upplösta, under förmodan, att han i dem förvarat penningarne. Den döda kroppen fördes sedermera in i skogen samt öfvertäcktes med ris; hvarefter mördarne fortsatte vägen med Salomon Anderssons häst och släda genom Forssa, hade nattläger i Sme gårdens gästgifvaregård, lemnade hästen och slädav i Högs socken, samt vandrade härigenom till Norrala, der de blefvo gripna för cen klockstöld, verkställd af Olsson, hvilken sistnämde åter, afgifvande i öfrigi lika berättelse som Pettersson, förnekat, att han atvetat eller tillstyrkt mordet å Salomon Andersson. utan påstod Olsson, att då Pettersson föreslog att mörda Salomon Andersson, hade Olsson sådant afstyrkt, cmedan de utan en sådan gerning kunde åt komma de penningar, Salomon Andersson innehaft Pettersson, från Boråstrakten, är ljuslagd och har icke något elakt utscende, synes vara ailifligt lynne. samt anser att bränvinet ban förtärt, jemte att den onde fått magt med honom, varit orsaken till missgerningen. — Olsson åter, bördig från Ystad. och som jemväl blifvit beträdd med innehafvandet af ett falskt prestbetyg, är mycket mörklagd samt har ett motbjudande utseende och visade icke ringaste sinnesrörelse hvarken under ransakningen eller under tingspredikan, som de tilltalade fingo bevista, hvarvid Pettersson åtskilliga gånger föll uti härtig gråt. Ransakningen är uppskjuten till den 24 i denna månad. LANDSORTSNYHETER