Om expropriatlopslagen. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då man känner till ezpropriationslagens ändamål, och i hvilka bestämda fall den bör och kan tillämpas, måste det falla en hvsr med litet juridisk kunskap högst besynnerligt, att få i tidningarne läsa, det, med stöd af denna lag, ett fält af hemmanet Grunnebos egor skulle af kronan inlösas till mötesplats för Westgöta-Dals regemente. Månne förhållandet ej är sålunda: att egarne godvilligt afstå emot hög lösepenning berörde fält? — Ty vi ha svårt att föreställa oss, det man vill tvinga jordegarne dertill med åberopande af ezxpropriationslagen, hvilken härvid ingalunda synes vara tillämplig, så länge det icke är lagdt i dagen, det inom hela regementets indelta stånd någon tjenlig plats ej står att godvilligt öfverkemma. Först sedan ett sådant förhållande är bevisadt, blir en dylik kraftåtgärd tänkbar i ett konstitutionelt samhälle. Med en mötesPlats är ej samma förhållande som med en gata i en stad, en väg eller jernväg eller dylikt, som ej kan placeras här eller der, utan måste gå fram p; gifna punkter. Regementena ligga vanligtvis med sina indelningar på temligen stora arealer, och inom dem kunna ofelbart godvilliga inköp ske till exersisplatser, om man endast vill göra sig mödan höra efter, och möjligen bestå kostnaden att flytta byggvader, dem en korttänkt regementsstyrelse stundom låtit uppföra på platsen — utan laglig rätt. Skulle den, uti ifrågavarande fall sväfvände tydning af expropriationslagen anses vara tillämplig, så blir den tillämplig i månget och mycket, och kan bli ganska vådlig för eganderätten. Vi hoppas, önska och förmoda i det längsta att uppgiften måtte hvila på ett smisstag af tidningsredaktionen och ej af höga vederbörande.