icke är; men det säkra är att jag hvarken är elle har varit anstäld vid statens jernvägsbygnader; som ni behagar förklara. Att ni i allmänhet ej kan vara vän af jernvägar söm gerna gå så rakt på målet som möjligt, det märkes af er afgjorda bengenhet att åka och vända som man plägar säga. Ni kunde annars ej ha kom mit fram med det päståendet, stt, för det man yttrar en allmän sats, som karakteriserar svenska nationen, män sjelf gör auvspråk på att vara ett undantag. Jag frågar bara: hvilka äro orsakerna till att vårt lands kreditlagstiftning är långt efter an:ra länders? Eler hvarföre är riksbanken organiserad på det oändamålsenliga sätt, som är allom bekant? Förmodligen är det ej sbrist på hufvud för och insyter i finansernar, som vålla dessa förhållanden? Eller huru? Jag hvarken har eller kommer att hafva anspråk på att vara någon teoretikus i nationalekonomien; men vanligt sundt förnuft synes mig det oaktadt ej vara någon förkastansvärd auktoritet, och detta jemte all erfarenhet från alla länder säger mig, att ingenting finnes, som i alla hänseenden så höjer ett land i både materielt och intellektuelt hänseende, som lätta öch snabba kommunikationer. Kan ni, min herre, resa till Belgien, Frankrike och England, och ert sunda förnuft ej gör denna betraktelse, förr än ni rådfrågat Adam Smith, Say, Soden, Bastiat, Robert Peel m. fl., och ni på grund af deras åsigter bildat eder en näturligtvis sjelfständig Ofivertygelse, så beklagar jag eder på det högsta. Jag har alldeles icke förordat statsskwdssystemet i allmänhet, men för en så stor förkofran, som jernvägar gifva ett land, anser jag för min ringa del det rent af vara statens pligt på samma gång som dess sanna fördel att göra stora uppoffringar. Ni tyckes vilja antaga, att endast de, som bo nära och utmed jernvägarne, hafva nytta af dem, och har ni en sådan öfvertygelse, så kan ingen menniska heller begära, att ni skall inse att jernvägar göra nytta på mer än det stället der de anläggas. -Ni finner det således underligt att en provins, som ej får någon jernväg, skall skatta till jernvägsanläggningen i en annan provins. Skulle likväl rikets ständer tänka på samma sätt, komme väl hela Sverge att snart nog blifva lika blomstrande som Sigtuna, hvarom man kan säga det har varits. De skulle då ej låta Norrland skatta till professorslöner i Lund, eller skånin garne till landtbruksinstitutet vid Ultuna o. s. v. i samma förhållande. Er -öfvertygelse kan ingen taga från eder, men ni kunde låta bli att uppsåtligt förvränga andras meningar för att derur draga falska slutsatser. Ni har citerat min not in extenso (låt vara med några tryckfel och en insidiös apostrof, som vis-å-vis mg har iogen ud4, och vis-å-vis andra icke heller, ty jernvägsingeniörernas vilkor äro långt ifrån goda), men ni har mot bättre vetande påstått mig hafva sagt: shvad betyder det om jernvägarue Lära sig? Jag har sagt: Man drager sig, efnedan jernvägarne, fruktar man, ej skola bära sig. Men hvad betyder det! Bära de sig ej etc. Ingen, som ej vill förtyda saken, kan påstå att jag med uttrycket Men hvad betyder det kan bafva afsett något annat än frasen bära sig, Hade jag varit en så genomslängd stilist som ni, skulle jag, isynnerhet om jag anat få er till motståndare, nog i stället sagt: Men hvad betyder denna fras! Jag trodde likväl, att ingen honnetement skulle tyda mitt uttryck på annat sätt, isynner. het som Bära de sig ej etc. följer derpå och tillräckligt förklarar min mening. För öfrigt innehåller er artikel just ingenting, som är värdt att besvara. Men ni kan väl ej neka att ju min sats — att en stat aldrig bebölver, om ej undantegsvis, betala mer än räntan (amortering inbegripen) på ett huru stort lån som helst — är riktig. Det s. k. 12-millionslånet är ett sådant undantagslån, emedan det upptogs på kort tid under särdeles missgynnande förbällanden, då krediten var rubbad i hela verlden, hvilket allt gjorde att detta lån blef hvad man kallar dyrt. Men detta förhållande eger ej rum med jernvägslånet, hvilket är 8,190,500 preussiska Thaler stort, och hvarpå i 40 års tid skall årligen i ränta och amortering betalas 443,333,, Thaler, som ntgör knappa 5,, procont af det upplånta beloppet. Den 1 Jan 1898 är denna skuld på detta sätt betald med 5V, procents årlig ränta. De fastighetsegare, som hafva sina egendomar intecknade, veta ganska väl, att de ej njuta samma förmån (med undantag i afseende å bypotekslånen), ty de flesta få betala ända till 6 procent på lånesumman, och i alla fall står lånet obetaldt, de må bafva haft det i 10 år eller i 40 år. Hvad edert råd att sfara sakta i backarra, beträffar, så hoppas jag vi snart skola vara öfver alla backar i jernvägsfrågan. Hvad min verkszmbet såsom utgifvare af tidskriften beträffar, så är den visserligen långt ifrån sådan jag skulle önska. Jag får dock trösta mig med mitt goda uppsåt att, så godt i min förmåga står, söka uppfylla hvad jag åtagit mig, och skulle ytterligare någon liten statsekonomisk not insmyga sig, så ber jag eder, store vän af jernvägar som bära sig, på förhand om förlåtelse derför. För vidare kritik, som går rakt på sak, är utan personlighet och innehåller några verkliga upplysningar, är tidskriftens redaktion mycket tacksam. Stockholm den 9 Maj 1859. Gustaf Nerman.