Aftonbladet – 12 maj 1859, sida 2

Annan skiftning — jag vill inte vara den förste håttespelarn i bygden, om inte jag känner Ragnars skuta, ban må kluta ut henne och tillmåla benne hur ban vill, likså väl som jag nu känner vägen mellan kapellgården och Fjällbacka. Nånå, det förstås, du tror dej alltid väl! Men skeppar Ragnar är nock ett strå erfarnare och illparigare än du — och har han skiftat skinn på båten, så kan vi narra oss på spejningen.n : Ja, gubevars, han har blifvit stor-matador nu på sistetiderna, sen han kommit i slanger med mörkökarlarne, Men om han än skiftar på skutan så qvickt som en skiftar kyssar på fästmöläpparne — det vill säga, om en har någon vidare håg till skiftemål: bedagade fästmöläppar vill jag inte göra Ragnar den skammen att ta med i räkningen — så är meningen den att Sven Dillbufvud ändå skulle ha öga att upptäcka honom.n : Tänker du dej inte till att hemta vatten ur källan ? frågade Pelle, utan att nedlåta sig att förstå Svens illistiga qvickhet. Löjtnanten tycker nock om att få friskt vatten, och gå tar du opp en sqvätt till mej — jag känner mej i stor pinsamhet för törsten, Men det är inte jag som har kajuttjensten. Vatten tog jag in, när jag kom — och hvad kajuttjensten anbelangar, så lär väl den vara slut vid det här laget, för just i dagarna väntar löjtnanten fullmakt på kontrollörsverket; och när han tar sitt afsked, tar jag också mitt, så att j, Pelle, kan redan gerna anse mej som tallvaktmästare eller herreman, för j vet att det är ett och samma. Det vill jag göra, om du går efter vatten. Men du må flinka dej — hettan är så sugande. Jag besinnar mej påt, för gammalt folk kan en då gerna tjena i hvad stånd en än är... Men säg, Pelle, tror j att löjtnanten