Aftonbladet – 12 maj 1859, sida 2

Och var väl detta underligt? Å När... o, när skulle det åter någonsin bifva hvad det varit? Han visste fullkomligt väl att — såsom karlarne berättat — han hvilken stund som helst kunde erhålla kontrollörstjensten i , Men hvem skulle följa honom dit — hvem ville numera följa honom dit? Allt hvad han således för sin sträfvan vunnit, var att utan förhoppningar nödgas skiljas från henne, som utgjort målet, der alla hang förhoppningar stannat. Skiljas — det ville säga: icke mera se henne, icke Mera höra benne, icke mera fatta hennes varma hand. Vid blotta tanken på detta, gick feber och frossa genom det förr så regelbundna Fjlodet, och han önskade då lika ifrigt att Fjensten måtte gå honom ur händerna som Min förut önskat att erhålla den. Moss anbud — i hans egen tankr: så oerbördt ädelmodigt — hade, då det blifvit afslaget, stängt vägen för alla vidmre försök. Och Majkens blick bekräftad, selan detta inträffat, att allt nu kunde hvilas Tyvärr hade den visat detsamma alltifrån den dag ämnet berörts af dem sjelfxa. Nåväls — så utbrast den stackara unge mannen tusen gånger under denna lång a pinsamma månad — vär jag då icke mera värd henne, är jag rent af förk astlig, derföre att jag icke vill, derföre att Jag icke bör öfverge den bana och de plig? er, som jag en gång egnat mig åt. a Menv, hviskade stundom hjertat, ersätter väl tillfredsställe son att ha hållit ut, allt det, som du förlox ,9, Han böjde 43 i stum smärta ned hufvudet. Unga öme , gömde det under vingen — men han bjöd, ingenting till att ändra. Hvi ket bittert agg inneburo.-ej också fa8 ständigt mulna och förebrående blickar,