det! Alla bandgjordena voro virade med bast och fastnaglade som i berg: Omkring sjelfva sprundet satt sex särskilta sigill, som afsändarn dittryckt, och till yttermera visso hade tullbetjeningen satt ett snodd-kors tvärt öfver sprundet och fästat alla fyra ändarna med tullkammarns sigill ... Nå, då blef inte någon kapplake af den gången ? afbröt Börje. ; Jojo men... Mästerlotsen steg opp, småmyste och bad mej taga roret. Sedan han noga kikat på sigillena, gjorde han opp fyr i kabyssen och glödgade ett litet smalt jern, hvarmed han borrade tvärt igenom ena tullkammarsigillet rakt under svansen på löwen, utan att skada kronorna, och på det sättet uppumpade han med en fin bleckpump minst en balfankare ur hvarje fastage, hvarefter han stoppade lite vax i hålen, dröp derpå lack och slätströk med ett varmt knifblad sigillet öfver hålet, och det så finurligt, att jag, som noga skärskådat, inte kunde märka att stämpeln fått den ringaste skavank. Det var då som sagdt inte under,, föll Börje in, att du blef en slik öfverdängare som du är, när du som lotsgutt reste under en sådan illslugingI Du får allt höra hur det vidare gick med den kommersen ... När vi anländt till Kristiania bad mästerlotsen tullbetjeningen se efter att allt det levererade kommit orubbadt från honom, och det intygade de. Fastagena affördes jemte det andra till magasinet, der sigillena brötos i egarns närvaro. Men när kär, len undersöktes af dessa, upptäcktes genast knepet med det igenvaxade bålet, der sigillet hade suttit. Ingen misstänkte skepparn — det var ju klart att någon tullsnok på toldboden i Köpenhamn hade gjortet. Egarn protesterade, och det lär blifvit sak omet. Men jag och mästerlotsen skrattade i mjugg, och jag