pNu, yttrade Ragnar, får det vara nog för första gången! Hvar skall du nu gömmat ? Det blir inte svårt. Olagus kan väl inte göra vistation efter mer än han skall ha; och bär det nu så till att han får ögona på något annat, så må jag väl sjelf ha haft rätt att köpa hem något för egen räkning. Du är en slug man, Ragnar — jag hade inte kommit på detta häringa.n Nånå, min Börje, det har heller ingen tänkt att du var med, när krutet fanns opp! Om alla vore lika sluga, så blefve det ju ingen att lura... Jag har hos tunnbindare sett gamla fat, som haft tretti, fyrti sådana pluggar på sej. Det är inte annat än barnlek...... Men nu ta vi oss en grogg — den kyler i värmen — och så skall jag berätta dej hvad jag var med om i pojkåren, då jag for som lotslärling i Norge.n Sagdt och gjordt. Groggen lagades; och sedan Ragnar förgäfves tittat efter någon vindkåre och lyssnat åt plikten, der allt var tyst, satte de sig i godan ro. Nå, hur var det nu med historien ? . Jo, under sommarn, då vi inte hade stort att bestyra, og mästerlotsen annat arbete för sej. Vi lurendreja inte, utan reste med tullkammarns ärliga förpassning på allting som vi förde. Men värre krabat att ta kapplake än min mästare har jag aldrig råkat på... Under en sådan kan en få handlag, om en inte blit utrustad med sånt från första början. Så, så — du var nock, född med handlaget, tänker jag.o Möjligt!s återtog Ragnar. En gång reste vi från Köpenhamn till Kristiania och hade bland annat ombord ett par fat. dyrbart vin. När vi hunnit öppna sjön, fick jag order att kapplaka på vanligt sätt. Men det blef ljuga