löftet, som är kändt öfver hela skärgårn ...... Men är du inte sjelf rädd att börja din smugling så här ända vid första resan. Nej, det är mej ganska förnöjligt att vara slug och djerf, när jag har att göra med ännu slugare och djerfvare karlar än jag sjelf. Annars tror jag inte att jag behöfver se många mina likar i den vägen, jag, som midt under Tuves sömn smugla från Kristiania farligare gods än konjak och jamajkarom. Men tänk, om Tuve, fast han inte låtsa omet, . gissat till den gerningen! Han gick flere gånger åt den sidan, der de tomma faten ligger Gissa — nej, develn gale i min syndiga talg, om han gissat hvarken ett eller annat! Om det varit Olagus sjelf, då hade jag aldrig vågat det — men Tuve sofver som en stock, när han är utan arbete, och det var ju jag som förde skutan. Han sof inte alltid heller. Nå, då satt han och förgapa sej i presentegåfvorna, som han skulle ha hem till svägerska sin — korsdragerskan, hon kallas och som han tröstar, när Olagus låtit henne för starkt blöta ögonen... nå, det kommer inte mej vidare vid. Men vill en vara af med. Tuves oppmärksamhet, så behöfver en bara tala om mor Britgen och hennes däjlighet, för då hvarken hör eller ser han något annat. g Gubevars, du vill väl aldrig säga att han ...n Jag vill inte säga något — fan fare i mej, om jag det vill — utom det att du bär dej rätt bra åt, min käre Börje, att ta kapplake å egen hand. Under fortgången af samtalet hade smuglarne gemensamt fortsatt det påbegynta arbetet med ankarne och slutligen fyllt icke blott de båda skinnslangarne, utan derjemte ett par krus.