Aftonbladet – 11 maj 1859, sida 2

en TENTAN nn föra det mest begärliga lockbete framför ögonen på dera, Jemna de det likväl orördt. På den heta julieftermiddag, hvarmed sista afdelningen af vår berättelse tager cin början, sågos fiskmåsarne under matta vingslag flyga öfver vattnet, förgäfves sökande efter något rof att neaslå på. Y Men månne fiskmåsarne ensamma voro ute i denna afsigt? Sedan de tröttnat, funnos deras efterhärmåre qvar — ty när tröttnade menniskan vid jägtandet efter rof och vinning! Btt stycke sydost ut från den redan bekanta Forskfällan låg en stor båt, hvars form och och segelsnitt utmärkte skarpseglaren och vittnade om dess ursprung från Koster, Elgö eller från någon den längesedan döde mär sterbyggaren Spjerns lärjunge eller lärjunges lärjunge. Snabbseglingsförmågan — tjenade dock fu till intet. Storsegel, fock och klyfvare voro visserligen tillsätta, men hängde slappa, utan att fyllas af minsta vindkåre, Den fullkomligaste tystnad rådde öfverallt, afbruten endast af det enformiga gnisslande ljud, som ur pstod genom skotmärlans gnidning mot levangen, då seglet, vid den ringa vaggning, som båten erhöll af dyr ningarney långsamt for öfver från ena till andra sidan. Båten var odäckad och icke särdeles tungt lastad. 1 I dess botten lågo sex å sju större fastager och ofvanpå dem en betydlig mängd hel: och halfankare, -hvilka alla voro på midt n försedda med ett temligen groft jernband hvaruti fanas en ögla, efter uppgift, tjenande till att underlätta vid upphissningen ur större fartyg, men här synbart häntydande på ett annat ändamål, emedan samtlige ankrarne voro genom dessa öglor efter hvarandra fästade vid ett stycke kasserad, men ovanligt