Aftonbladet – 9 maj 1859, sida 3

med min middag för att sedan kunna hjelpa Gustaf i boden. Fru Hjelm förstår sig på det också ?, Ja, lita på att jag har både handlag och tur med handeln, och reda håller jag på gossarne -—det har jag lärt af Majken... Men nu får jag ge min man bud. Han blir mycket glad öfver att träffa herr Moss... och för väl var det att ban icke redan hade rest. Han skall således fara bort i dag? Ja, för en aftär... Emilia kände sig mycket stolt öfver att få meddela detta... I går var Olle i Bjelkeboda och Bernt Karolsson, hans måg, här och erbjödo min man att emottaga den hemgift, som Olle gifver sin dotter. Åh, knäfveln... åh, fan! Det visar förtroende till honom. Nå, hvem skulle icke hafva det? frågade Emilia lite onådigt. Vårt hus kommer nog på fötter igen, fastän — tillade hon i blygt bryderi — det kanske nog torde töfva en smula. Hm... hm... sade Moss. Bed honom komma ned nul Straxt, herr Moss... Kära Majken, följ mig till dörren vHvad i guds namn är åt dig? frågade Majken. Säg då, säg tortl 4 Ah, du, det är något som rörer en enskilt sak — jag skall sedan säga dig det. Men hvad är det som händt dig? nJo, svarade Majken, det är också något helt och hållet enskilt, som du sedan skall få veta, men nu låter det ej säga sig. vDå får jag vara tädelmodigare mot dig... Emilia nickade, småskrattade och hviskade i Majkens öra: pDu måste kläda dig i stor paryr — på fadderskapet. I detsamma ilade Emilia bort. 5 Ö, min Gudp, utropade Majken, hvilken lycka och hvilken glädje !l