— Kommerskollegium har meddelat hand-!gö landen och fabriksidkaren Sven Palmgren pa-!år tent under åtta års tid å en af honom gjord uppfa finning att uti skrufpress drifva eller kupa hvarjeq; handa pjeser af jern eller annan plåt. — Eskilstuna frimarknad har, enligt komgi merskollegii kungörelse, blifvit förändrad till mark-! 4 nad för försäljning af kreatur, och hvilken marknad ; i år hålles å samma dag som den 1 almanachan ututsatta frimarknaden, eller den 6 nästkommande j Oktober. D — Nerikes nya Allahanda berättar nu, att!m poststyrelsen — beslutat, att under dennajld sommar ej ens en breflåda kommer att på postj (c verkets bekostnad sändas på ångbåt och Jernväg direkte mellan Stockholm och Örebro; och lärer poststyrelsen äfven för denna sin åtgärd åberopa stödet af en kunglig skrifvelse, som bestämmer att postverket vid dylik försändning skall betinga sig halfva inkomsten. Genom ömsesidig benägenhet att gå hvarandra till mötes så långt som möjligt bör dock aken kunna uppgöras på ett för båda sidorna lfredsställande sätt, då det ej lärer kunna nekas, att postens öfverbringande på jernbanorna och ångbåtarne från landsvägen ligger lika mycket i postverkets som de resp. ångbåtsoch jernvägsbolagens intresse. Och skulle kungliga förordningar finnas, som till mebn för trafiken lägga hinder i vägen för en sådan uppgörelse, böra de otvifvelaktigt genast återkallas och lämpligare utfärdas i deras ställe, då de kunna leda till sådana absurditeter som den, att två medelst ångbåtsoch jernvägslinier med hvarandra förbundna vigtiga handelsorter, ej belägna på längre afstånd från hvarandra än tjugo mil, skola behöfva flera dygn för att ett bref, afskickadt, från den ena staden, skall hinna till den andra. Vi anse att den styrelse skulle utsätta sig för ett rättvist klander som läte ett sådant missförhållande fortfara orättadt. Efter omförmälandet af poststyrelsens nämde åtgärd, tillägger Nerikes nya Allahanda: Då emellertid mången låter narra sig af de vid Örebro jernvägsstation samt å Arbogaångbåtarne vid Riddarholmen tillgängliga breflådor att i dem inlägga ofta nog ganska angelägna bref, i den tanka att de samma lag på aftonen skola binna fram till Stockholm eller till Örebro, samt då fatalier sålunda kunna förloras, anse vi oss böra meddela följande Varning: Nedlägg aldrig bref till Stockholm i breflådan vid Örebro jernvägsstation, och adrig bref till Örebro i breflådorna ombord å ångbåtadrne ?Arboga? och ?Örebro? vid Rid1arholmen, enär sådana bref icke gå längre med breflådan än till Arboga postkontor och blifva L:ggande der, tills nästa landpost går derifrån ill brefvens destinationsort. — Vid sammanträde inom Juridiska föreningens centralafdelning sistl. lördag fortsattes, under h. exe. Ginthers ordförandeskap, diskussionen rörande kreditlagstiftningen, hvarvid nu afhandlades kapitlet om borgen. Det hufvudsakliga öfverläggningsämnet i denna fråga omfattade sättet och vilkoren förlöftesmannaansvarighetens preskription samt för befrielse från samma ansvarighet genom Uppsägning. Meningarne i detta HKänseende voro icke odelade. 1734 års. lag synes icke förutsätta någon annan preskription för löftesmannens än för hufvudgäldenärens betalningsskyldighet. för annan händelse än då löftesmannen dör medan han under borgen står, i hvilket fall 10 Si 10 kap. bandelsbalken stadgar: att borgenär är skyldig strax fordra ny borgen af gäldenären; gitter han den skaffa, vare den förre löftesmannens arfvingar fria; gitter han ej, söke birgenär genast ut betalning af gäldenär och bristen af löftesmannens gods Sedermera har likväl, genom kongl. förordningen den 28 Juni 1798, 4 det stadgande till skydd för löftesmannen, äfven under hans lifstid, blifvit meddeladt, att, ,Xemedan löftesmans ansvarighet bör mätas efter de vilkor, under hvilka borgen ingången blifvit, samt enär den är gifven på viss tid, det icke bör bero på borgenärs godtycke om han förr eller senare uppfyllandet deraf utkräfva vill; ty förordnades, att om någon går i borgen för betalningen af annors skuldebref, såsom för egen skuld, 4 den förfallodag skuldebrefvet innehåller eller ock å viss annan tid, men blifver ej derför lagsökt, inom 12 månader efter förfallodag, eller efter den utsatta tidens förlopp, då skall löftesmannen för en sådan borgen vara frin. Den äldre lagkomiten delade likväl icke denna åsigt om löftesmannens befrielse från sin borgen genom uraktlåten lagsökning efter viss tid från förfallodag. Komiten ansåg nemligen att med naturen af förbindelsen, att ansvara för gäldenärens skuld, såsom för egen, icke finnes öfverensstämmande att preeskriptionstiden för löftesmannens ansvarighet skulle, utan särskilt förbehåll, blifva annan än den allmänna (10-åriga), som för gäldenären gäller, utan syntes det hellre böra ankomma på löftesmannens egen omtanka att i sin förbindelse göra förbehåll: om undantag från den allmänna preskriptionstiden än fastställa undantaget såsom regel. I följd häraf uteslöts från lagförslaget stadgandet om en sådan särskilt preskription för löftesmannen. Lagberedningen har väl ej heller kunnat inse något giltigt skäl hvarföre löftesman, som fgått i borgen såsom för egen skuld, skulle mom kortare tid än den borgesman, som icke åtagit sig dylik ansvarighet, alideles befrias från sin förbindelse, men likväl ansett förstbemälde borgesman böra beviljas den billiga förmån, att han skall efter någon kortare tids förlopp vara fri från äfventyret att kunna kräfvas i d första hand, hyarföre lagberedningen föreslagit, att om löftesman, som åtagit sig annans Soran Ihet är förtjent. Men nu bönfaller jag, hur lödmjukt som helst, att farbror låter nåd gå I för rätt och icke borttager den sällhet, som 1 var oss tillärnad! Utom i detta enda fall vill jag göra allt tänkbart, och som Mäajkens make Er jr Rd RR ERAN