ETT KÖPMANSHUS I SKÄRGÅRDEN). i ROMAN Ar EHILIE CARLEN, Förbannadt bra svaradt, du! Supponerar du är klokare än jag. ibland trott... Nå, du kunde väl aflägga något slags prof för att vihna dotter min? Du begriper väl att efter alt det motstånd, du rönt från min sida, sam: eticke precist är att taga på hyllan heler, Prot, farbror — det skulle jag tro. Om jag icke redan tjent för Rakel i sju år, så skälle jag erbjuda mig dertill, men nu är det redan undangjordt. Jag vill dock aldrig vara hederlig karl, om jag icke går in på allt hvad farbror önskar, fordrar, begär, befaller, som — nöta bene — icke strider mot min pligt. Du håller i dig, min gosse, med vettiga svär... Det vilkor, jag fister vid mitt samtycke, strider icke mot någon pligt. Ty så vidt jag vet, eger en man rättighet att utbyta den ena lefnadsbanan mot den andra. Utbyta — hvad för slag, farbror? Majken kaståde en blick på Thorborg, och i den låg något som i THorborgs hjerta väckte öfvertygelsen att Majkens motvilja bestämdt kom från det båll, hvårifrån hon icke skulle ha velat höra den. : ,Hvad för slag ? upprepade Moss, Jag sade ju tydligt lefnadsbana... eller lefnadsyrke, om det är dig begripligare Nu tog Gudmar. ett steg. tillbaka, ochi den blick, som Jan kastade på Majken, uttalade sig en förebråelse, hvilken tydligt förklarade att han bestämdt ansåg iden hafva kommit från henne: Men då reste sig Majken, stolt och kall, sådan. som man aldrig förr sett henne. Må alla här bevittnar, sade hon, att jag var lika ökuönnig. och öfverraskad af: detta pappas ädelmodiga förslåg söm Gudmar är 4) SAB. D:is 1—47, 49—68, 61—81, 83—101