Aftonbladet – 7 maj 1859, sida 3

— Död ooh vansinne, följder af kolos. Frår Havre berättas följande ohyggliga tilldragelse. Fö några månader sedan ditflyttade tvenne främlingar Etienne Joseph Leriche, 35 år gammal, och en qvinuz vid namn Rachel Philippe, 40 år. Dessa båda per soner bodde tillsammans och läto bära till sig sir mat från en restauratör. En dag, då gargonen som vanligt kom med deras frukost, fann han dörren stängd och ingen svarade på hans tillrop. Han återkom senare och äfven följande dagar, men alltid befanns dörren stängd. Slutligen väckte denna långa frånvaro grannarnes och polisens uppmärksamhet, så att qvarterets poliskommissarie på åttonde dagen derefter lät genom en smed öppna dörren. Då visade sig följande rysvärda anblick. Uti en kammare i första våningen, hvilken blifvit hermetiskt tillsluten med papper, klistradt i dör: och fönstersprickorna, upptäcktes de svartblåa ansigtena af tvenne personer, hvilande på en bädd. Ett fyrfat, hvari blott askan fanns qvar, hade uti rummet spridt ett dödande os, hvarmed blandade sig en stinkande och rutten lukt. Vid polisagenternas inträde reser sig vacklande en qvinna i nattdrägt — ett utmärgladt och Jikblekt spöke, som, fästande på dem sina förvirrade ögon, säger småleende : Tyst, tyst! Gör icke något buller; han sofver! Jag säger er att han sofyer.a Oaktadt hennes motstånd, nalkades polisagenterna och aftäckte det fullständigt klädda liket af en man, hvars uppblåsta kropp, sönderskafd af de hårdt åtsittande kläderna, tillkännagaf ett långt framskridet förruttnelsetillstånd. En stinkande lukt spridde sig från denna bädd, hvarest den arma vansinniga tillbragt dagar och 8 nätter, uthärdande det dubbla inflytandet af koloset och den förpestade liklukten. Den enda föda hon haft att tillgå var någrastycken bröd, hvilka lågo på bordet, och hvaraf hon syntes nyligen hafva skurit en bit. SedanMman insläppt frisk Mmft i rum: met, bortfördes den döda kroppen, och Rachel trans porterades genast till hospitalet, hvarest hon nu be. j finner sig i mera dödt än lefvande tillstånd. I sänIgen bredvid Leriche och Rachel befann sig äfven en liten hund, hvilken icke rörde sig och som man trodde var död; han qvicknade likväl åter vid sedan han kommit ut i fria luften. Man kan göra sig ett be grepp om hvilka själslidande den arma qvinnan måst utstå, då det berättas att hennes hår grånat på de 8 dägar-hon var inoestängd-med liket.