en förbålt stor konfusion i alla möjliga sällskapliga förhållanden, hvarvid jag har ofantligt svårt att vänja mig. Jag får vid ett middagsbord till granne en herre i magnifik sammetsvest med stor :guldurkedja, med brokig halsduk och bruna benkläder; vi börja konversera hit och dit, om spektakler, om baler, om sista studentmaskeraden, vi skratta, jag skrattar åtminstone, jag slår mig lös, ja; tror jag har för mig ett etatsråds. Först långt senare på qvällen erhåller jag den upplysning, att min bordsgranne varit — pastor F. Min himmelens Gud, jag som kanske bordt tala med honom om Grundtvigs Söndagsbog.! Hvad skall den gode pastor F. tro om mig? Och för att nu återkomma till konfirmaionsveckan, hur minst sagdt besynnerligt tar man icke här hela denna sak! Det är sannt, att nattvardsbegåendet här ingalunda är strängt förbundet med sjelfva konfirmatiot en — många barn blifva konfirmerade det ena året. som först ett eller annat år derefter gå till sin första nattvard, och ingen gör det sjelfva konfirmationsdagen — det hela är alltså hör inskränkt till ett storförhör af mera speciellt pedagogisk natur (jag läser för ögonblicket i tidningarne så mycket i pedagogiska frågor. att jag håller på att bli pedagogiserad sjelf!) men i alla fall måste ni, som kommer från Sverge, bli öfverraskad öfver att här finna konfirmationen förvandlad från en uppbygg lighet till en ren ungdomsfest. Vår landsman Orvar Odd, som ligger här alltjemt och väntar på jag vet icke rätt hvad för en skandinavisk Messias, har kanske i denna fråga en annan åsigt än jag, ty en ohjelpligare kättare bar vår Herre väl aldrig skapat; men för mix del, jag upprepar det, måste jag opponera mig mot att man ställer till baler för de nykonfirmerade, och att de unga flickorna glädja