Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 3

kära Thorborg, men du förlåter mig nog ... Det är icke för mycket sagdt, om jag påstår att jag blott har en id6 om andedrägt i behåll. Kanske kommer den så mycket friskare tillbaka. Det är en lång tid, mitt Majblomster, som du alltid, när frågan gält dig sjelf, varit tålig och visat dig lydig och undergifje vilja.n ,Det har varit min pligt, pappal Så har det varit, ben sön ånga döttrar göra den pligten sur för fäderna, då du deremot alltid Kr sötma i mitt lif. Pappa, pappal Tålamod, mitt Majblomster ... Men jag har icke hjerta att be dig öfva dig vidare i den saken. Mitt sinne har mjuknat upp. Vi få nu tänka på den glada dagen. O, älskade pappal Först och främst: säger pappa detta utan förbehåll? Nej, barn; icke utan förbehåll... Jag värderar Hjelm. Långt mer än jag sagt dig har det svidit i mig att se alla hans vackra sträfvanden, som ändå icke skulle taga annat än ett slut: Hjelm kan ej hjelpås ;på mer än edt sätt, och det är genom en bolagsman, som medför ett ansenligt rörelsekapital ... Vill Gudmar blifva köpman? Han har icke visat dumhet i de negociationer hani vinter gjort för sin väns räkning. Majken blef snöblek. Hon såg upp på Thorborg, som slog ned sina ögon och sedan ej på länge vågade slå upp dem. Hvad går åt dig, mitt Majblomster? Jag vill riktigt nog tillstå, att jag väntat mig en annan rörelse, Men tala i alla fall — du förskräcker mig.n CN Päppax . färgen kom åter småningom upp på Majkens kinder; men denna, dödsblekhet hade varit något som äfven skrämt den gamle kapellpredikantens hjerta,