Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 3

20 KAPITLET. Slag i saken. De gamle herrarne, som knappt sofvit en blund under hela natten för alla sina storartade planers skull, dem Thorborg i halfva och hela vinkar fått del af, utan att dock låtsa begripa, ty sådant hade varit mycket opolitiskt, då hon ej vågade införlifva några förhoppningar med deras — de gamle herrarne sutto nu efter slutad frukost med sista porterglaset i handen och höllo utkik från hvar sin sida af fönstret. Och de hunno endast jemt och nätt tömma glaset, då Moss trilla körde fram och Majken, strålande af de mest strålande förhoppningar; sprang. in och kastade sig i kapellpredikantens öppna armar. Nå, än jag då — supponerar att det skulle falla något på min lott ocksål, sade Moss småskrattande. — Det var då hit pappa reste... Hvad är det, pappa? Låt det gå lika fort som det här famntaget ... Jag är nästan qväfd af gissningarnes tyngd — jag vågar icke säga förhoppningarnes. Men Gud välsigne pappa först och sist... ty något underbart är det. Sätt dig då, mitt barnli Moss bortlade sitt vanliga sätt och kunde icke: återhålla den sinnesrörelse, som nästan tvingade en slöja öfver hans ögon. Nucsitter jag her mellan pappa och farbror -. Jag hinner knappt säga dig god dag,