Aftonbladet – 5 maj 1859, sida 3

Nej, min lilla Thorborg, så vill jag icke hafva det! Gudmar kan vara här i hvarje stund. Supponerar det skulle anstått mig att ha fått öfverraska honom med ett glädjebudskap. Men åtminstone skall han då ha del af saken; och sen får Majken inför den, hvilken hon efter sitt begrepp redan anser sig vigd vid, förklara och försvara sitt förhållandep ...... Der kommer son min! skrek kapellpredikanten : till. Nu, min sköldmö, få vi se om det icke blir annat uppslag på knuten. Då Gudmar kastade sig ur åkdonet i högsta förvåning. öfver alla:de ansigten, som funnos i fönstren, sade Moss med kraft: Ingen går ut — må han komma in alldeles. oförberedd ! Majken svarade icke ett ord, och Thorborg satte sig åter. Klokt sade kapellpredikanten. I två språng var Gudmar — icke litet förvånad öfver detta emottagande — uppför trappan till sitt rum; och sedan han sköljt af sig dammet -och kastat-på sigren annan. rock, var han åter i två språng nere och inne i det lilla sällskapsrummet, der vi öfvervarit så många scener. Han helsade artigt och ledigt på farbror Moss och maj strålande blick på sin väna mö, hvilken Sorgset gaf honom handen. Sedan derefter far och syster fått sin del, yttrade kapellpredikanten: 3 Stora nyheter, son! Farbror Moss har örst ordet. Vill:du gifta dig? frågade Moss kort och sträft. Ja, serra -tre, farbror, på ögonblicket — let är icke tu tal om! Vill farbror hafva en son, som skall ära, vörda och hålla af far-, oror hela-lifvet igenom, så står han här., (Farts.)