låt icke undantagen .:. Afstår du ifrån förbindelsefti ? Jag tänker det får vara som det har varit, pappal Jaha, att: gå: hemligt trolofvad i allan tid med hemliga. möten och hemliga dumheter! Men illa handlar du nu mot både dig sjelf, mig, din gamle vän. och. din värdiga mor, som kanske den sorgen lägger i grafven ... Säg. icke sådana: ord; farbrorb; hördes Thorborgs mjuka och milda stämma, och hennes hand smekte den hårda hand,som ej-drog sig tillbaka. Så svara du då, lilla Thorborg! Hvarföre skall Majken kasta bort den sällhet, hon så många år längtat efter, af egensinne och utan att ens ge mannen, som det egentligen rörer, rådrum ; att svara sjelf? Är det klokt det? Du begriper nog, liksom hon, att jag och din far uppgjort: ett helt annat slut på den här planen. Ha vi icke, bror? Bror sitter så förbehållsam och tyst! Det är derföre att det, som föregår för ögon sooh, öron, fängslar tungan... För-öfrigt tycker jag som bror, att om Majken gör:son min den äran att;anse bonom som trolofvad, bör hon också visa honom den aktnivgen att låta, honom; säga sitt ord sjelf i så vigtig 38 ... Men nu kan jungfru Liljedagg yttra sig b i Då säger jag, yttrade Thorborg, att det är lätt att.se hur stor smärta det kostar Maj-. ken att afstå fråw den sköna plan, som fårbror Moss uppgjort. Men då hon vill det, kunna vi vara -förvissade om att hon dertill har något mera skäl,. som: det -skulle vara grymt att icke göra afseende på, just derföre attdet är något, som hon roligt måste behålla för sig. sjelf. . Ack, farbror, Jåt den vackra drömmen fara utan att Gudmar någonsin får veta något derom hb